Resebrev 18

Posted by on July 8, 2012

Mangalia den 7 juli 2012

Nu är vi åter i Rumänien efter att ha skippat planen att
segla längs Krims kust och direkt över havet till Turkiet. Vi tyckte det
verkade lite väl krångligt med in- och utklareringar ur hamnar och dessutom var
det ytterst få som vi kunde kommunicera på engelska med. Priserna var också
högre än i grannländerna söderut. Men vår tid i Odessa ångrar vi inte!

Vi möter Karin och Peter på Odessas flygplats, och eftersom
deras plan var några timmar sent på grund av motorkrångel så drar vi direkt
till båten för middag, planering för veckan och lite skvaller från gamla
Svedala. Vi får hjälp av en kvinna att beställa en taxi till marinan och det
kostar bara 50 Hryvnia, till skillnad från 150 som är det pris som erbjuds
turister. Vi tänker oss att ägna ett par dagar i Odessa och resterande åt
segling till hamnar i närheten av Odessa, vilka tyvärr är få. Men det blev bara
en dag på havet, med motor i alltför svaga vindar. Dessutom var reglerna att
man inte fick åka längre än 2 sjömil utan att formellt ha klarerat ut ur
hamnen, vilket både kostade och tog tid så vi nöjde oss med att åka längs
kustsidan och betrakta Odessa från havet. Sol och värme tillät också dopp i
havet. Den dag vi tänker ta en längre tur, till Kherson, så regnar det och
prognosen visar åskskurar så det blir en museidag istället. Men vi står fast
vid att åka till Kherson för att också göra ett besök i Gammelsvenskbyn
Smierzka, som ligger i närheten. Men det får bli med tåg. Vi fixar biljetter,
25 kr/pers för 25 mil; Billigt! Då vi kliver på visar det sig att vi ska åka
3:e klass som innebär att  enbart några
av platserna är sittplatser. Övriga platser finns på britsar som fälls ned
ovanför sittplatserna, och där förväntas man ligga skavfötters två och två. Tre
av våra platser är på britsar och eftersom det inte är vad vi tänkt oss,
särskilt inte då resan ska ta 7 timmar, så kliver vi av. Vi tar buss istället
som ”bara” tar 5 timmar, och med sittplatser! Vid 21-tiden checkar vi in på
familjehotellet ”Elena”. Sonen, som talar en mycket god engelska, tipsar om en
restaurang där vi också kollar in semifinalen Portugal-Spanien. Dagen därpå
fixar sonen en taxi som kör oss till Smierzka, ca 10 mil. Vi vandrar runt, tar
en öl vid den lilla affären i byn och besöker kyrkogården, men finner enbart
två gravar med svenska namn. Fast det är ju inte så konstigt eftersom det var
på 1700-talet som förfäder till byborna deporterades från Dagö och Ösel, som då
var svenskt. Mer anmärkningsvärt är att det fortfarande bor svensktalande i
byn. Vi frågar oss fram till Maria Malmas, som vi vet talar svenska. Både
Hasses föräldrar och Hannes har tidigare besökt byn. Vi knackar på dörren till
ett litet vitrappat hus och ut kommer en pratglad dam på drygt 70 år. Hon talar
tydlig svenska, med ålderdomlig accent.

Vi bjuds att stiga in och hon visar stolt fotografier och
gamla tidningsurklipp, bland annat från kungabesök från Sverige. Hon vill också
bjuda på något att äta, men vår taxichafför har nu väntat i de överenskomna två
timmarna, så vi måste gå. Men ett glas hemgjord körsbärssaft och aprikoser
tackar vi naturligtvis ja till, innan vi vinkar adjö. Från Kherson tillbaka
till Odessa går det snabbare. Vi tar en ”mashrutka”, en av alla minibussar som
avgår varje timme, så vi är tillbaka till båten lagom för middag, och Peter
lagar oss en god carbonara.

Vårt gästbesök är snart till ända. Den sista dagen passar vi
på att gå en andra guidetur i det gamla Odessas centrala delar; bra,
engelsktalande guider båda gångerna. De visar på vackra hus från 1800-/1900-tal
och historiska byster och monument. Vi leds bland annat in på en liten
vildvuxen, helt vardaglig bakgård där bysten efter mannen som uppfann språket
esperantos står. Han var inte så uppskattad av kommunistregimen så skulptören
sa att han rest en byst av sin far på gården. De delar av Odessa som vi vandrar
i är i stort sett mycket välskötta och vackert upprustade. Guiden förklarar att
man satsat på att rusta de gamla husen efter frigörelsen 1989. Då förstår vi
varför allt ser så välskött ut, men hur har de haft råd med det – kanske
inkomster från den stora hamnen, eller utländska intressenter? Odessa är ju att
betrakta som en internationell stad. Katarina den stora, som grundade staden,
bjöd in folk från Europa och USA. Att en del amerikaner har fått tillbaka sina
gamla hus, och nu rustat upp dem, kan ses genom den lite ”svulstiga” stil som
karaktäriserar dessa hus.

Så blir det dags att vinka adjö till Karin och Peter och
själva lägger vi loss för segling tillbaka söderut efter kusten efter en
utklarering som går på ett par timmar, alltså förhållandevis snabbt och
smidigt. Vi har kollat vädret och det ska fortsätta som tidigare; 4 –6 m/sek
med förvånadsvärt låga vågor, ibland nästan inga trots hygglig vind. Det beror
väl på att hela Svarta havet ligger lugnt just nu. På vägen ut från Odessa har
vi sällskap av ett 20-tal mindre segelbåtar som skulle delta i en regatta strax
utanför inloppet. Det visar sig bli det enda enda segelsällskapet under färden
söderut. De utlandsregistrerade båtar som vi sett i hamnen förstod vi ganska
snart var utlandsregistrerade av skattetekniska skäl. Flera av dem gjorde små
utflykter under eftermiddagar och kvällar och tydligt var att det handlade om
cruisingverksamhet. Några vulgära bjässar till motorbåtar låg stilla hela vår
tid i marinan och de enda besökarna var de som dagligen putsade och fejade på
båtarna, vilka uppenbart inte var ägarna själva.

Vi bestämmer att gå direkt ner till Constanta, ca 200
sjömil/nm, och gör därför två nätter till sjöss. Till största delen har vi vind
för segling, fast första natten har vi den rätt i nosen och får kryssa. Men
fullmånen lyser så det är en vacker seglats.

Vi anländer till Constanta på förmiddagen. Gränspolis och
hamnkapten kommer förbi och alla formaliteter klaras av enkelt och snabbt
(några minuter per besök). Ett par båtar framför oss ligger en seglare från
Irland, det är Camel och Ken som varit ute några år och bland annat korsat
Atlanten. Vi bjuder in till fika i sittbrunnen och det blir ett par timmars
trevlig pratstund då de berättar om sina resor och äventyr. På kvällen tar vi
en tur efter strandpromenaden. Där finns ett vackert casino från förra
sekelskiftet, men sorgligt förfallet. Vi sätter oss ned en stund och lyssnar
till en sjumanna strängorkester som spelar vackert, stämningsfullt med havet
som fond. Vi stannar i Constanta, eller Tomis som den här delen av staden
heter, i fyra dagar. Dagar som fylls av mathandling, gaspåfyllning, bad på den
välbesökta playan och det obligatoriska museibesöket. Tomis grundades på
600-talet f. Kr och har varit grekiskt, romerskt, byzantinskt, genuesiskt,
ottomanskt och österrikiskt-ungerskt.

Vi blir också inbjudna till Camel och Ken tillsammans med
ett par på en engelsk båt. Nu börjar det bli riktigt socialt på vår resa. Sista
dagen i Constanta kommer också en schweizisk båt som vi träffat tidigare, på
Rehn. De hade fått sin dinge stulen i Braila, inte så kul!

Dagen efter tar vi en dagsetapp, 30 nm, till Mangalia. Vi
kan segla en stor del av sträckan, vilket visar sig vara tur för dagen efter
upptäcker vi att det läckt mycket mer än tidigare från motorns vattenpump. Den
måste bytas och vi går till båtshoppen intill marinan för att se om de har
någon. Killen kan fixa en, men med fem dagars leveranstid. Vi kollar på nätet
och ser att det finns en Volvo Penta distributör även i Varna, vår nästa hamn
och inklareringshamn i Bulgarien, så vi väntar till dess. Vi får hoppas på god
segelvind för att slippa läckage.

I Mangalia pågår en folklorefestival och vi bjuds på sång
och dans från Ukraina, Moldavien, Ryssland och flera länder på Balkan; Kul och
sommarfestligt! Även Camel och Ken seglade till Mangalia samma dag som vi, men
de ska stanna för ett besök i Belgrad, så vi tar adjö men vi ses kanske igen i
Turkiskt vatten. Vi planerar att klarera in i Istanbul den19/7 och har varit i
kontakt med Alex som erbjudit sin hjälp att skjutsa oss runt till de olika
myndigheter som krävs för inklarering. Ken berättade att det tog två dagar för
dem med inklarering liksom utklarering, just på grund av att de måste ta sig kors
och tvärs genom staden för att få alla dokument i ordning.

…och så har vi fått ett mail från SVB att de skickat en helt
ny plotter till Sverige eftersom den gamla försvunnit i Ryssland, och på DHL:s
hemsida kan vi se att paketet nu anlänt till Sverige.

 

Fortfarande vid gott mod

Helen och Hasse

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>