Resebrev 19

Posted by on July 25, 2012

Istanbul den 25 juli 2012

 

Med tanke på den läckande sjövattenpumpen så bestämde vi oss för att försöka ta oss från Mangalia till Varna enbart för segel. Vi stiger upp 6.00 och klarerar ut, sen puttar vi ut båten från bryggan och hissar segel. I svaga vidar slörar vi ut från hamnen, och framåt dagen får vi hygglig fart. Tyvärr dör vinden av framåt natten så vi blir liggande i stiltje några timmar innan morgonbrisen ger oss fart igen. Vid 14.00-tiden är vi framme i Varna, precis innan en åskby drar fram, skönt! Mot kvällningen anländer det schweiziska paret och vi träffas över ett glas vin i vår sittbrunn.

Vi blir kvar i Varna några dagar i väntan på en pump, som vi beställer från ett företag här. Vi får ett pra pris på både pump och installation. Dagarna ägnas som vanligt åt fixning på båten, handling och tvätt. Men vi slipper handtvätt för vi hittar en tvättinrättning en bit in i stan, alltid lika uppskattat! Vi ägnar också ett par dagar åt långpromenad och cykeltur i Sea Garden, en park på flera kilometer som sträcker sig längs stranden. Där finns ett sjöfartsmuseum som vi besöker och flera restauranger. En dag lunchar vi musslor och på eftermiddagen blir vi ofrivilligt kvar på ett café i ett par timmar, i skydd för ett riktigt ordentligt skyfall med åska. Enligt bordsgrannen var det det första regnvädret på tre månader så det var välbehövligt. Vi besöker också det Arkeologiska muséet som har en utställning med Skyternas guld från 5 – 400 år f Kr. Där finns också världens äldsta guldsmycken från 4000 är före Kristus. Ett par kvällar tar vi oss en promenad till den intilliggande beachen där det blir svalkande dopp i stora vågor.

Vid utlovad tid installeras pumpen och vi gör oss redo för vidare färd. Tyvärr dyker inte hamnfogden upp så att vi kan göra rätt för oss. Vi väntar och väntar. Han ska komma om en timme, men den timmen blir till flera så vi blir kvar ytterligare en dag. Då passar vi på att bunkra vin inför vistelsen i Turkiet, där vinet är betydligt dyrare. Så kommer äntligen fogden och vi betalar för vår vistelse, som väl började i måndags? … så det blir sex dagar. Men med en senare koll i loggboken ser vi att det var först i tisdags som vi kom, så vi har betalat för ett dygn extra = 100 kr. Men ok, det var en jättebra hamn så vi ser det som en donation till båtklubben.

Nästa dag är vi uppe i ottan och lägger ut 06.30, med frukost under gång. Vid 7-tiden kan vi hissa segel och seglar sedan längs den nu ganska höglänta kusten, rundar Nos Emine och anländer i frisk vind till Nessebar vid 17.00-tiden. Vi går in i den lilla marinan men hittar ingen lämplig plats så vi går ut och lägger oss innanför den yttre vågbrytaren, mellan en stor fiskebåt och en liten seglare. Lite gungit i svallet från havet, men ok, och det är gratis. Vi tar en kvällspromenad i världsarvet Nessebar, det enda världsarvet efter Svarta havskusten. Kanske en förklaring till de ”miljoner” turister som befolkade gator och gränder, i trängsel med otaliga turistshoppar. Inte så charmigt och unikt!

Tur att vi nu har en ny pump, för det blir motorgång hela nästa dag då vi i svag motvind tar oss till Tsarevo, där vi ska klarera ut från Bulgarien. Under resan lägger autopiloten av, styrningen blir plötsligt väldigt slingrig så det blir till att handstyra. Väl i hamn reparerar Hasse autopiloten. Det visade sig att hydralstången till kvadranten hade gängat ur så det var ingen mer komplicerad reparation som behövdes. Vi tar en cykeltur för att leta efter en mack så att vi kan tanka upp diesel inför vidare resa men finner ingen. Vi ber hamnvakten om telenr till taxi, för att åka till en mack, men då erbjuder han sig att skjutsa oss, bussigt! Vi har bara dunkar till 20 liter, men det är ju alltid något. Vi ställer in oss på att fortsätta resan dagen efter, men då vi vaknar blåser det en hel del och det är kulingvarning så vi stannar i hamn. Nu vet vi var macken ligger så vi tar oss en promenad dit med våra dunkar. Då vi är på väg tillbaka passeras vi av en man på moped. Han är hamnanställd och känner igen oss så han stannar och erbjuder sig att ta med dunken till hamnen, ett erbjudande som vi naturligtvis tacksamt tar emot! Under dagen passar vi på att köpa upp oss på salamikorvar inför Turkietvistelsen. Ett råd från Ken och Camel.

Ett skepp kommer lastat med vin och salami; vi lägger ut från hamn vid 9-tiden med siktet inställt på Igneada, en hamn efter Turkiets kust där man kan ankra, dock inte klarera in så ilandstigning är inte tillåtet. Men då vi i god seglingsvind passerar Igneada så bestämmer vi att vi går direkt, med nattsegling som följd. Det blir dock en riktigt skumpig natt med 10-12 sekm och vinden har vridit så det blir till att kryssa. Vid 8-tiden på morgonen är vi 5 sjömil från Bosporen och vi bestämmer oss för att starta motorn. Vinden har vi fortfarande i nosen och vi börjar bli trötta på gunget i de ganska höga vågorna, så vi vill komma fram fortast möjligt, som för tillfället är med motor. Nu börjar vi förstå inställningen till att Svarta havet är ett ”oroligt ”hav med höga vågor. Så når vi Bosporen och i sol, medvind och medström är det en härlig upplevelse. Höga stränder, kantade med skog, klippor, bebyggelse och små pittoreska hamnar mynnar efter ca 20 sjömil ut i Marmarasjön. Trafiken är intensiv, främst vid utloppet där mängder av turbåtar och färjor över Bosporen trängs med fartyg och fritidsbåtar. Vi har bestämt att lägga till vid Fehnerbache Marina, på den asiatiska sidan. Den är billigare än marinan på den europeiska och kostar ”bara” 70 € /dygn! Vi inser att vi måste korrigera vår prisbild över ”rimliga” hamnkostnader nu när vi lämnat Donau och Svarta havet.

På kvällen kommer Alex, Ezgi och Leah och Lucas till båten. Åh, så härligt att få krama barnbarnen igen! Leah och Lucas stannar över natten och dagen efter får Hasse hjälp av Alex med inklarering. Det blir som vi förväntat oss mängder av turer, med båt, taxi och spårvagn till olika kontor över hela stan. Men det går mycket enklare då vi har Alex till hjälp så kl 15.00 är alla papper klara och stämplade. En Turiskt teleabbonemang är också fixat och nu dröjer det ända till nästa år innan vi behöver byta.

Dagen efter gör vi en båttur en bit uppför Bosporen med Alex, Ezgi och barnen. Alex kompis Semin, som vi träffat vid ett par tillfällen tidigare, och hans fästmö följer också med. Kul! Det är en riktigt blåsig dag och i motvind och motström går det inte fort, 1,5 knop, men vi kommer i alla fall en bit upp i Bosporen. Semin ringer till en restaurang och frågar om vi kan lägga till vid deras kaj för ett besök. Det går bra, det är tillräckligt djupt. Då vi kommer fram hänvisar de oss att lägga oss utmed restaurangens träbåt och vi gör fast. Nästan direkt kommer ett svall som trycker ihop båtarna. En sprint till vårt mantåg sprätter loss, men värre är att Tabaluga river upp en del av relingen på deras båt så vi får raskt göra loss och åka vidare. Eftersom de var på deras inrådan vi lade till så ser vi inte någon skyldighet med ersättning, men synd på båten! Fast träet som gick sönder var murket, så en upprustning var nog nära förestående ändå. Vi får ändra planerna och det blir middag ombord istället. Vid 20-tiden släpper vi av våra gäster och går ut och ankrar i bukten utanför marinan.  Där ligger redan en fransk och en kanadensisk båt för ankar. Vi har nu legat två nätter i marinan och mer vill vi inte spendera just nu. Vi hade planer på att fortsätta färden söderut i Marmasjön redan dagen efter men vi har blivit kvar för ankar i några dagar. Vi beslöt att vänta in Jakob med kompisen Haga, som kommer på besök i morgon, jättekul! Under vår väntan har vi gjort en del båtinköp i marainans shoppar, bland annat ytterligare 30 m ankarkätting och ny angöringstamp. Ett besök i gamla Istanbul, bl a med världens största basar, gör vi förstås. Men puh, så varmt det är i värmen! Vi svalkar oss med var sitt glas citronlemonad i basaren och blir riktigt överraskade över priset: 27 kr/st! Det är betydligt högre priser här än vad vi blivit vana vid. Ölet kostar som hemma, men vattnet är billigt, 2 kr /0,5 l. Bra, för det går åt mycket vatten i värmen!

I morgon kommer Jakob och han har plottern med sig … ska vi så äntligen få den på plats?

 

Fortfarande vid gott mod

Helen och Hasse

 

2 Responses to Resebrev 19

  1. admin

    Vi har 30 grader och sol varje dag. Vi har en kanonsommar. Totala antalet regndagar 1,5
    Ha det gott och hänka på
    Pappa och Helen

  2. Sanna

    Åh, gud vad jag blir avundsjuk! Det verkar som att ni har fina seglingsdagar och härliga kvällar med lite sommar, vilket inte verkar infinna sig här i Norge. Men den som väntar på något gott…

    Ta hand om er och vi ses snart!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>