Resebrev 20

Posted by on August 7, 2012

Canakkale den 6 augusti 2012

Efter några dagar för ankar i Istanbul anländer Jakob och Haga. Så jättekul att ses!! Och Jakob har varit bussig att ta plottern med sig. Den installeras dagen efter då vi också lägger loss för en kortare tur ut till en av Prinsöarna, Heybellada, som ligger strax sydöst om Istanbul. Vi ankrar i en liten idyllisk vik, välbesökt av lokalbefolkning så vi är naturligtvis inte ensamma, men utrymmet är tillräckligt. På stranden finns ett par restauranger som Jacob och Haga åker in till på eftermiddagen, efter ett väl uträttat arbete på båten med att skrapa botten ren från havstulpaner och alger. Förhoppningsvis seglar båten lite sabbare nu. Vid kvällsdoppet upptäcker vi att det glittrar då man rör sig, som små gröna stjärnor i mängder. Ja, det blir faktiskt som gnistrande moln runt kroppen av de flouricerande algerna, jättehäftigt! (Vi kommer att se fenomenet även i ett par andra ankringsvikar, men aldrig så mycket som här.)

Dagen efter åker vi till andra sidan ön och hämtar upp Hanne och Hannes som kommer med båt från Istanbul, dit de kommit med buss från Makedonien. De har backpackat i några veckor och ska avsluta resandet med en vecka på Tabaluga. Härligt! Men det blir lite trickigt att få dem ombord eftersom kajen som vi hämtar dem vid har täta besök av turbåtar, men vi finner till slut en lucka och de hoppar ombord, med jättetunga ryggsäckar! I dem finns bland annat vin och allehanda korvar och annat gott som vi senare bjuds på. Så bär det av över bukten Izmit Körfezi. Vinden är svag men tillräcklig för segling. Som vanligt klart och soligt väder och som en extra krydda till våra seglargäster så dyker ett helt stim av delfiner upp! Så många har vi aldrig sett tidigare, men även dessa håller sig på behörigt avstånd från båten. Vid fem-tiden förtöjer vi båten i Katirlis lilla hamn och förutom hamnvärden så blir vi mottagna av några pojkar i 10-12 årsåldern. En är mycket ihärdig i att pröva sin engelska i konversation med oss, kul! Men vi får till slut markera att vi även vill rikta vår uppmärksamhet till gäster/besättning på båten. Den har vuxit, för här i Katirlis kliver också Ida och Marcus (kompisar till Hanne och Hannes) ombord. Vi är nu åtta personer, full besättning, som ska dela på utrymmet i några dagar. Det blir bra att få testa vad båten tål. Innan kvällning tar sig den yngre delen av besättningen en kvällspromenad och återkommer med ett helt fång av färgglada uppblåsbara badgrunkor; kanske bra att ha på segelsemester?

Nästa dag är målet fiskehamnen Cakilköy. Det blir motorgång till 13-tiden och sedan segel för halv-vind, utan större vågor, så det blir en kalassegling stadigt över 6 knop, som dock bromsas temporärt vid badning under gång, då den yngre delen av besättningen låter sig släpas i linor efter båten, flytande på allehanda sorters badankor. Inget vi äldre prövat under segling, men det verkar helt klart roligt! Väl framme möts vi av en stor grupp smågrabbar samt ett antal äldre män som hälsar oss välkomna efter att ha anvisat oss plats efter kajen där också några riktigt stora fiskefartyg ligger. Vi är de enda turisterna i den lilla genuina fiskebyn, som består av en rad hyreshus efter kajen och bakom dessa ett antal betydligt enklare bostäder, som även i vissa fall delas med kreatur. Som enda turister så bör vi naturligtvis beses så efter en stund börjar byborna defilera efter kajen. Efter grabbarna och de äldre männen kommer damer, flera i folkdräkt och åkandes på motordrivna trehjulingar. Senare på kvällen kommer tonårsflickor gående i grupper, också de traditionellt klädda i långa kjolar och färgrika huvuddukar. Det är ramadan nu och kanske är också det en förklaring till att det blir mer folkrikt på kajen efter mörkrets inbrott.  Hanne och Hannes bjuder på en ”makedonisk afton” med sina medhavda läckerheter, mums! Några av oss avslutar middagen med turkiskt kaffe på en av restaurangerna vid kajen, sött och gott! Och när vi ska betala så nekar kyparen och säger något som vi inte riktigt förstår, mer än att vi blir bjudna! Byinvånarna är verkligen ”very friendly”, precis som det står i vår pilot-bok.

Nästa dag styr vi kosan mot ”Port Marmara”, centralhamnen på den största ön i Marmarasjön. Också denna dag blir det segling och bad från båten. Denna dag blir det också proppstopp i den förliga muggen! Proppen avlägsnas men plasten i skalet runt toapumpen spricker. Efter ett par fruktlösa försök att laga så bommar vi igen och får hänvisa till den aktre muggen. Surt, men vi får fixa en ny pump snarast möjligt. Senare fixar Hasse sprickan, men efter ett tag blir det propp igen. Helen fixar det och nu har vi lärt oss muggarnas gräns för belastning. I fortsättningen är vi noga med att inte spola ned för mycket papper och att pumpa ordentligt varje gång.

Port Marmara visar sig vara en liten fin turistisk ort. Restauranger och småbutiker samt några mindre hotell utgör huvuddelen av centrum/hamnpromenaden. På kvällen blir det middag på restaurang och spisning av turkisk live-musik. Dagen efter tar vi det lite lugnt och kommer inte iväg förrän mot eftermiddagen. Bredvid oss ligger en svensk segelbåt och besättningen, som rest med turbåt till Istanbul, kommer tillbaka strax innan vi ger oss iväg så vi hinner växla några ord. De planerar att resa söderöver igen, så vi kanske ses. Vi seglar iväg i frisk nordostlig vind och planerar en natt på svaj på södra sidan av ön Palismani där vi finner en liten vik i lä. Efter bad och snorkling blir det grillmiddag och samkväm i sittbrunnen hela kvällen. Nästa dag tar vi en tur i land med vandring utefter en dal upp till toppen på ett berg. På vägen passerar vi en olivodling, mandelträd, granatäppelträd (-buskar) och fikonträd. Från toppen ser vi något som blänker längst ute på toppen av en udde. Kanske ett gammalt marmorbrott, eller solceller … ”eller kanske en soptipp” säger Jacob, som får rätt. Det är en soptipp! … med mängder av plastflaskor som blänker i solen… ingen vacker syn! Tillbaka i båten blir det mer bad, snorkling och även fortsatt skrapning av botten och köl. Hannes har bra teknik för att snabbt komma ner på djupet så att luft finns kvar till arbete med skrapning. Vi gör också några experiment med luft(trädgårds)slang som inte funkar så bra. Den ordinarie besättningen är mycket tacksam för all hjälp! På eftermiddagen seglar vi vidare till Erdek, som visar sig vara en stor inhemsk turistort. Vi får en bra plats vid stadskajen. Helén och Hasse söker sig till ett ställe med wifi; Ida, Marcus, Hanne och Hannes fixar matinköp och Jakob och Haga undersöker möjligheten att ta sig till Istanbul dagen därpå. Det blir med taxi till närmaste färjeläge som ligger ett par mil bort och sedan 2,5 timmes båtfärd, inga problem med förbindelser. Innan kvällning får vi hjälp av vår besättning att länka samman den nya kättingen med den gamla. Allt lyfts ut på kajen, fästs ihop och avståndsmärkningar målas på den nya kedjan. Så bra med en flertalig besättning till hjälp med den tunga kedjan!

Tidigt nästa morgon mönstrar Jakob och Haga. Tack för en härlig vecka tillsammans med er! Vi gör loss för segling tillbaka till Marmaraön men nu till den norra sidan och en ankringsvik strax intill staden Saraylar, som under antiken var utskeppningshamn för marmor men som då hette Palatia. Här bryts fortfarande marmor och från sjön ser vi röken från lastbilar som far på de dammiga vägarna i dagbrotten. Väl framme kastar vi ankar, men ångrar oss genast eftersom vi nog tänkt oss något mer idylliskt än detta. Viken omgärdas nästan helt av en allmän badplats med stoj och stim som följd, och i bakgrunden tornar marmorbrotten med full aktivitet. Vi spelar upp ankaret och drar vidare ett par sjömil till en vik som Hasse upptäckt på sjökortet och den är perfekt! Den ligger vid ett gammalt uttjänt marmorbrott men här är lugnt och stilla, med sjölä bakom en stor klippa. Vi kastar ankar och kontrollerar att det sitter genom att backa. Ankaret tycks dragga så vi spelar upp det för att lägga det på annan plats. Men då kättingen är uppspelad så finns inget ankare i änden … VA! Borta! Hasse undrar om han kanske slarvat med att skruva på schaklet då kättingen förlängdes.

Nu tar vi hjälp av den yngre besättningen igen efter att vi monterat och lagt ut reservankaret. Alla ger sig ut på snorklingstur i jakt på det tappade ankaret. Va bra att de under veckan har utrustat båten med fler snorklar och simfötter! Det tackar vi särskilt för nu. Men det visar sig inte vara så lätt att hitta ankaret, trots att MOB-knappen (man över bord-knappen) trycktes in. De letar idogt i säkert 45 minuter men så till slut signalerar Hannes; jag har hittat det! (det var 1,m meter bakom båten) Åh, vilken lättnad! Hade vi varit själva hade vi aldrig fixat det, utan blivit tvungna att lämna ett ankare värt tusentals kronor på botten. Det har vi gjort en gång tidigare och det tycker vi faktiskt räcker. Nu riggas för en bärgning och Hannes dyker ner och fäster linan. Tufft, för det är mer än 8 meter djupt. Det visar sig att schaklet sitter kvar på ankaret så en länk måste ha brustit. Vi får byta från rostfritt till galvat schakel för att undvika korrision. Nu ligger vi dock tryggt för ankar med hjälp av ett reservankaret. Kvällen blir dock lite kuslig tycker somliga. Vi ser billyktor närma sig stranden och strax därpå hör Hanne och Hannes ett skott. En stund senare är vi fler som hör ytterligare ett dämpat skott. Lite kusligt i den mörka kvällen, vilket leder till att somliga sitter uppe på vakt utifall att det skulle vara våldsmän i farten. Det äldre gardet tror inte riktigt på den teorin och går till sängs, dessutom har vi ju nu vakt ombord.

Nästa dag gör vi en huppegupptäcksfärd i land. På vägen finner vi mängder av småviltsspillning så troligt är att det föregående kväll pågått jakt, kanske olovlig med billjus.  Vi hittar en gammal hamn och flera lämningar efter marmorbrott. Längs stranden finns mängder av vackra vita stenar. Mer bad och snorkling bland undervattensklippor, koraller och fiskstim hinns med innan vi på eftermiddagen startar motorn för färd mot Tekirdag, en stad på den europeiska sidan av Marmarasjön, dit vi anländer på kvällen. Hasse och Helén blir bjudna på restaurang och avskedsmiddag av de övriga som nästa morgon packar sina ryggsäckar och lämnar Tabaluga för att med buss ta sig till Istanbul. Tack Hanne, Hannes, Ida och Marcus för en härlig vecka!

Så är vi åter ensamma. Efter en dag med lite handling och fix på båten drar vi så vidare ner mot sundet Dardanellerna och vidare mot Medelhavet. Efter ett nattstopp i en liten klubbhamn åkte vi idag till Canakale, en stad i södra delen av dardanellerna. Återigen en härlig seglingsdag och vi såg delfiner! Flera stycken och den här gången simmade de helt nära båten, flera gånger och så länge att Helén hann med att fånga dem på bild. Tänk vad glad man blir av att se dessa djur!

Nu är vi bara två som ska klara tilläggningen. Det har varit skönt då vi varit flera. Men det gick bra, med mooringline och aktertilläggning. Fast lite pirrigt är det alltid. Vi har wifi i marinan och vi läser ett meddelande från ambassaden i Bukarest; plottern har äntligen anlänt från Ryssland!

 

Fortfarande vid gott mod

Helen och Hasse

 

4 Responses to Resebrev 20

  1. Sanna

    Åh gud så underbart! Hörde om Hannes monsterdyk ner på botten. Inte illa.

    Har mailat läraren i den kommande kursen om hur jag ska göra med dom obligatoriska momenten de dagar jag är borta, sen bokar jag.

    Vi ses!

    Sanna

  2. Hanne

    Ahh, fantastisk lesestoff!!! Morsomt å lese, og dere er dyktige på å få med alle detaljer!! Det var superkoselig å seile med dere – tusen takk for at vi fikk være med!!!! Håper dere har tatt godt vare på badedyrene – de er bra å ha når man seiler på 1400 meters dyp når det er et yndet treningsområde for ubåter…

    Ps. dere glemte å skrive om de fantastiske fluoriserende algene som var i vannet på kvelden! Det var litt av en opplevelse!

    Takk igjen,gleder meg til neste gang :-)

    Hanne :-)

    • admin

      Badedyren ar meget kare och vardes dyktıgt. De langtar redan efter ert nasta besok
      Hasse och Helen

  3. Hannes

    Åh, härliga minnen!!! Nu sitter man på kontoret och bleknar bort igen, men längtar redan till nästa besök man får göra på Tabaluga.

    Läckert med delfiner på närkontakt! Ha det bra på resten av resan och tack för att vi fick hänga med en tur.

    /H

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>