Resebrev 21

Posted by on August 30, 2012

Siğacik den 30 augusti 2012

 

Från Canakkale tar vi så det sista skuttet ut i Medelhavet och ankrar för natten i bukten Anit Limani, just i inloppet till Dardanellerna. Vi tar dingen till land och vandrar upp till det stora krigsmonumentet som rests ute på udden till minne av turkarnas seger här 1915. Men det blev ett slag med stora förluster, ca 100.000 man på båda sidor. Vi besöker den turkiska krigskyrkogården intill monumentet och också en fransk som ligger en bit därifrån. Det var i det här kriget som Mustafa Kemal, senare Kemal Atatürk, blev känd som ledare. Vi ser hans porträtt liksom statyer och byster överallt; i små shoppar, i offentliga inrättningar, parker och på ”torg” i varje liten by. Dagen efter fortsätter färden nerför den turkiska kusten. Vi siktar mot en större vik men då vi kommer fram tycker vi inte att den ger tillräckligt med sjölä i den friska brisen så vi väljer den lilla hamnen på ön Bozcaada istället. Bozcaada hette under antiken Tenedos och var Akilless bas för attacken mot Troja. Det visar sig idag vara en fantastiskt pitoresk turistort med en ovanligt välbevarad borgmur just i anslutning till hamnen. Vi tar en kvällspromenad och upptäcker smala gränder, välhållna hus och mängder av gatuserveringar. Vi gör lite matinköp och köper naturligtvis ett par flaskor av det lokalproducerade vinet. Nästa dag fortsätter vi färden med sikte på en ny ankarvik. Förutom att det är gratis så ger det oftast mer av naturupplevelse att ligga på svaj, och det är vad vi föredrar. På eftermiddagen kastar vi ankar i den ganska vida viken Sivrice. Vi väljer den nordostliga sidan eftersom vindarna efter kusten oftast kommer från N och No. Det visar sig vara ett klokt val för på eftermiddagen börjar ”meltemin” blåsa. Det är fallvindar från land så något vindlä bakom berg finns inte här. Det var en byig vind med 16 sek/m i topp. Bra att vi skarvat med extra kätting, det behövs nu. Men det känns ändå lite nervöst, särskilt med tanke på att det första ankringsförsöket inte höll för vindarna och vi håller koll på lodet till vinden mojnat vid 23-tiden. Vi stannar ytterligare en dag och tar dingen in till de två mycket små och enkla turistorterna som ligger på var sin sida av viken. Dagen är solig och lugn och vi ägnar oss också åt bad och snorkling, men på eftermiddagen börjar ”meltemin” igen. Nu vet vi att ankaret håller och tar oss därför en tur in till en av de små restaurangerna intill. Därifrån har vi god koll på båten. Restaurangen besöks också av ett större sällskap av unga kvinnor som vi förstår deltar i någon form av kursverksamhet. Alla bär västerländska ”lätta” kläder i värmen, alltså inget skylande av huvud, axlar och ben. Det är något som vi reflekterat över även tidigare eftersom vi sett påfallande få kvinnor med muslimsk klädedräkt. De flesta med täckande kläder stötte vi på i Istanbul då vi besökte den europeiska ”gamla stan”, och i den lilla fiskebyn som vi tidigare skrev om.

I sol och svaga vindar söker vi dagen efter en ny ankarvik i närheten av Ayvalik, där vi ska få besök om några dagar. Vi hittar en liten vik som ger skydd från NV och N och som ligger inbäddad av större öar. Omgivningen påminner nästan om fjällsjö med kristallklart vatten och lågbeväxta kullar runt om. Mer bad och snorkling blir det … och på kvällen blåser det upp igen. Men nu håller den byiga vinden i sig nästan hela natten så vi turas om med ankarvakt eftersom vinden drar från NO där vi inte har direkt sjölä och till stranden bakom är det bara 50 m. Men ankaret håller och prövas ytterligare dagen efter då vi vaknar till vår första mulna och riktigt blåsiga dag på mycket länge! Bra att vinden vridit mot NV så vi har sjölä. På förmiddagen kommer ytterligare ett par båtar till viken. Det känns faktiskt lite kul med ”sällskap” för vi har ju hittills seglat i påfallande öde vatten när det gäller småbåtstrafik. Molnen skingras dock framåt lunchtid så vi bestämmer oss för att söka en bättre ankarplats. Vinden är fortfarande stark men vi har den snett akter ifrån och får en riktigt hygglig segling in mot Ayvalik där vi ankrar i en större vik strax söder om stan. Vi finner en bra plats med gott om svängutrymme ifall vi skulle dragga. Men ankaret sitter gott i dyn och där sitter det i några dagar trots vinande vindar. Vi börjar nu bli vana med ihållande vind runt 10 sek/m, men lite jobbigt känns det ständiga vinandet i masten, särskilt på natten. Väderrapporterna signalerar kulingvarning dag efter dag, men vi berörs ju inte då vi nu ska invänta Mats och Ann-Kristine som kommer om några dar. I väntan så gör vi cykelturer in till stan, en fin liten turistort med små smala gränder bakom den stora huvudgatan efter stranden. I gränderna, där husen mestadels är gamla/orustade finns småaffärer, allehanda genuina verkstäder och en och annan turistshop. En dag tar vi en cykeltur till Camlik Beach, en flera kilometer lång strand, där vi hyr solstolar, köper glass och känner oss riktigt turistiska! Men båten kräver som vanligt sin omvårdnad så vi har också ett par fix- och städdagar. Vi får tag på en ny toa-pump i Ayvalik, de har bara en kvar. Den tar vi! Visserligen har vi skickat efter en ny pump till toan i fören med Mats, men nu har även toapumpen i aktern börjat krångla så det är lika bra att även byta den.

Så blir det dags att hämta upp Mats och Ann-Kristine med dingen. De kommer vid 7-tiden på kvällen efter en dryg dagsresa från Istanbul. De hade planerat en resa med båt och buss men det visade sig att ramadan upphörde just den dagen, så båtbiljetter gick inte att få tag på eftersom allt var bokat för resande till de familjefestligheter som traditionellt sker i samband med slutet av ramadan. De fick till slut tag på båtbiljetter men till en annan destination än det var tänkt och därifrån blev det inte så enkelt att ta sig med buss. Det blev taxi i 30 mil istället, med luftkonditionering som tur är, för det är fortfarande över 30 varje dag. Men det tar på att behöva planera om i värmen så de var rejält trötta då de kom fram. Men kul att de nu är på båten och det firas naturligtvis med champagne! Kulingvarningen håller i sig så vi ligger kvar ytterligare en dag. Vi solar, badar och tar sen bussen in till Ayvalik. Förutom en promenad i gamla gränder så bokas en säker återresa till Istanbul. Det blir med flyg från Izmir, som vi beräknar att nå om fyra dagar. Kvällen avslutas med restaurangbesök för att fira Mats högtidsdag! Nästa dag lättar vi ankar, trots fortsatt kulingvarning. Men vinden har avtagit något och våra vattentankar är tomma så vi går in i marinan i Ayvalik, fyller vatten och disel och så iväg. Sjön är inte så grov för vinden kommer från land, och snett akterifrån märks den ännu mindre. Det blir en bra segling i sol, som vanligt, och vi ankrar efter några timmar i viken Bademi Limani. En fin vik med lite turistbebyggelse och några båtar för ankar, men vattnet är inte så klart. Hasse monterar nya toapumpen som Mats haft med sig och övrig tid ägnas åt bad, läsning, middag och prat. Dagen efter har vi en härlig seglingsdag och siktar mot en vik strax söder om staden Eskifoca. Vi når viken och börjar söka oss in mot lämplig ankringsplats. Då hör vi upprepade, skarpa visslingar och ser en man som hastigt springer längs en brygga. Han hoppar tillsammans med ytterligare en man i en cyklingsbåt och de trampar frenetiskt mot oss. De upplyser oss om att det är ett militärt område och ber oss vänligen att lämna det. I vår pilotbok, som tydligen inte är helt uppdaterad, är detta utmärkt som en ankringsvik och på plottern anges det inte heller som militärt område så det var inte lätt att veta. Dessutom är viken fylld av en stor turistanläggning, men tydligen en militär sådan. Vi vänder tillbaka mot Eskifoca men hinner knappt ur viken förrän en ribbåt från kustbevakningen kommer efter oss och tutar så vi saktar in och de ropar att det är ett militärt område, vänligt men bestämt. Vi bekräftar att vi förstått och de vänder och vi fortsätter till Eskifocas hamn där vi ankrar på 10 m djup. Mats baxar ner dingen från fördäck för vi tänker ta oss en tur in till kaj och gå en kvällspromenad i den till synes pitoreska stan. Men med det blir inget för det blåser upp rejält med krabb sjö i hamnen som följd, och vi har ingen lust att bli blöta med kläder på. Dock hinner vi med bad innan blåsten. Vattnet är ganska klart och säkert rent för det är flera som badar från kajerna. Nästa dag planerar vi att nå Izmir, ca 25 NM så vi tar det lite lugnt, frukosterar och tar morgondopp innan avfärd. Fin segling i medvind och Mats tar båtgitarren och river av några gamla godingar som vi sjunger till. Så når vi den gamla hamnen i Izmir. Den är nästan tom förutom kustbevakning, en turbåt och en stationär partybåt. Vi blir invinkade av en man som hjälper oss vid tilläggning. Efter en stund återkommer han och ber oss ta med våra papper. Hasse följer honom och blir visad till partybåten där en ”gangsterhövding” vill ha 50 $ + 10$ för vatten. För dyrt tycker Hasse och priset blir då 30$ inkl vatten. Vi slår till och blir lovade vatten nästa dag då vi också ska betala. Kvället blir vindstilla occh mycket varm! Dagen efter tar vi adjö av Ann-Kristine och Mats. Tack för besöket, tiden gick alldeles för fort!

Izmir verkar spännande men vi beslutar att ge oss iväg då vi tankat vatten. Vattnet i viken är smutsbrunt och badförbud råder så det är inget bra ställe att vara på i värmen. Men ”gangsterhövdingen” är tydligen på riktigt gott humör idag för vi behöver inte betala något alls för hamnplats och vatten!

På ett par dar tar vi oss ur den långa Izmirbukten. Det första nattstoppet sker i en liten fin vik under riktigt höga berg. Det blir en blåsig natt och inte mycket sömn. Det blir det däremot då vi nästa dag når ön Karada Adasi. Där finns tre fina naturvikar att välja på. Vi inspekterar samtliga innan vi bestämmer oss för den som för tillfället har minst antal ankrade båtar. Botten består av sand/grus och ankaret fäster bra på 6m djup. Vattnet är så klart att vi ser ankaret. Ett litet hus med en åsnefarm finns bakom stranden, i övrigt är den öde nattetid. Men på dagarna kommer mängder av småbåtar och dessutom ett 10-tal stora partybåtar som turas om att lägga till vid den lilla stenkajen. Nu får vi känna på båtturism och vi tycker det är riktigt kul, än så länge. När partybåtarna anländer öser de på för fullt med discomusik och resenärer partajar i badkläder på däck (det är inte utan att det rycker lite i kroppen), men när de lagt till tystnar musiken och det blir stoj och glam bland badande istället. Vi imponeras av hur de stora båtarna lyckas lägga ankare bland småbåtarna och sedan backa in mot kajen för att ett par timmar senare trixa sig ut samma väg trots blåst. Men på nätterna är det vindstilla och vi stannar här ytterliggare ett par dagar. Vi badar, snorklar och promenerar till en gammal ruin på udden. Härliga dagar, men vi måste vidare för om några dagar kommer Susanne och Peter. Vi har tänkt hämta upp dem i Kusadasi som vi kan nå på ett par dar. Det blir motorgång i svag motvind den första dagen. I sundet mellan Cesme och grekiska ön Khios är det dimma och det blir ett bra tillfälle att träna sig på avläsning av radarn. Dimman lättar och vi ankrar i den djupa viken Kirkdilm. Klart vatten, vi ser botten på 13m. Hasse hoppar direkt i och kollar ankarfästet men efter 5 min översvämmas båten av getingar! Helen flyr in i kajutan, stänger till och börjar med middagen och Hasses bad blir längre än beräknat. Men de små verkar dra sig tillbaka vid solnedgång, som just råder, och Hasse kan kliva upp efter att ha stänkt saltvatten på de sista envisa. Kvällen blir lugn men vid 3-tiden blåser det upp och vid 4 märker vi att vi draggar. Vi ankrar om och Helen sitter ankarvakt till 6.30 då getingar börjar surra igen. Vi lättar ankar och drar mot närmasta hamnen Siğacik, för det visar sig blåsa riktigt bra, 17 sek/m i vindbyarna. Vid 11-tiden lägger vi till vid Teos marina. Skönt att vara vid en brygga för stormvarning är utfärdad för de närmsta dygnen. Vi tar en promenad i den muromgärdade lilla byn och äter brunch på en liten taverna, där vi träffar ett danskt par som har ett feriehus här. De ritar en karta över hur vi kan gå till ruinerna efter den antika staden Teos som ligger alldeles i närheten. Tidigt morgonen därpå ger vi oss iväg. Det gäller att undvika värmen som blir stark mitt på dagen, trots att det nu ”bara” kan var 21 gr på morgonen. Det blir en fin promenad genom gamla olivlundar och fruktträdgårdar. Det visar sig vara aktiva utgrävningar vid de olika ruinerna; Dionysostemplet, Antika hamnen med plats för 80 skepp, Senaten, Amfiteaterna och Akropolis. Inga restriktioner finns trots att utgrävning pågår så vi travar runt som vi vill. Härligt att se ut över områden och tänka sig att för 2800 år sedan fanns här en livlig stad! Hasse konstaterar åter igen att han lever i fel tid och börjar fantisera om en tidsmaskin. Men det har blivit dags att gå tillbaka till marinan för där har en annan maskin gjort sitt jobb och vi kan hämta vår tvätt som vi lämnade in i morse.

Vi stannar kvar i marinan, som är mycket välordnad och med fräscha duschar. Kulingvarning och blåst håller i sig så vi meddelar Susanne och Peter att de tar sig hit istället för Kusadasi. Hit är närmare från flygplatsen i Izmir och det danska paret sa att Kusadsi är väldigt turistiskt, i mer negativ bemärkelse, så vi hoppar nog över det. Idag ska vi feja på båten, som blir rejält nersaltad under gång. Här nere angriper rosten betydligt hårdare än hemma och vi får putsa mantågsstöttor och annat blankt som fått ytliga rostfläckar. Ikväll kommer vår nya besättning, det blir kul!

 

 

Fortfarande vid gott mod

Helen och Hasse

4 Responses to Resebrev 21

  1. Mangan

    Det ser ju alla tiders ut. Det är inte utan att man börjar längta efter en liten Tabalugavisit.

    Heja!

    • admin

      Tjena Mangan
      Kul att höra av dig. Du vet att det bara är att höra av sig om andan faller på. Om 1 månad avslutar vi säsongen och lägger till i vinterhamnen Finike vid Antalya

  2. Jakob

    Jag man längtar verkligen ned igen! Men vi ses ju snart här hemma. Vi laddar för slutspurten här och har ordnat med babysäng idag.

    Hadee!

  3. Hannes

    Det ser härligt ut som vanligt!! Juste keps!

    Men farsan, du måste ta lite bilder du också så att man får se Helen lite.

    Ha det fint!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>