Resebrev 23

Posted by on October 5, 2012

Finike den 5 oktober 2012

 

På eftermiddagen den 13/9 lämnar vi Marmaris efter det att Hasse och Sanna, som kom med buss kvällen före, tagit sig en tur in på stan och kollat basaren. Som vanligt har vinden tagit i framåt eftermiddagen så vi gör god fart med vinden i sidan, tyvärr också en grov dyning från samma håll så det blir ett rejält rutschande lite då och då. Men solen skiner från klarblå himmel precis som vi lovat Sanna. Mot kvällningen når vi viken vid Ekinçik. Nu blir det spännande att se om vår tänkta strategi med ankaret fungerar. Vi har ju studerat en hel del mer eller mindre framgångsrika försök med ankring av grannbåtar och tror oss ha funnit ett sätt som verkar bra. Och visst … ankaret sätter sig som smäck och vi kan släppa ut resten av kättingen. Vi känner oss riktigt nöjda, men om framgången beror på gynnsamma bottenförhållanden eller vår nya strategi kan vi ju inte säkert veta, det får framtida ankringar utvisa. Men det kommer att låta vänta på sig … fast om det vet vi inget då vi kvällar. Nästa dag har dyningen lagt sig och vi får en lugn gång, men vinden är svag så järngenuan får hjälpa till ibland. Nu blir det läge att blåsa upp badgrunkorna igen och Sanna provar på både bad efter rep och flyt på badmadrass. Och ett tag tar vinden i och vi gör fart så det blir rejält svall runt madrassen. Nu får hon sitt lystmäte av sol och bad! Och nu får även kaptenen badlust och sliter sig från rodret ett tag för en behaglig tur på madrassen. Vi har siktat in oss på en liten skyddad vik, Tersane Creek, i den stora bukten Fethiye Körfezi. I bukten finns mängder av skyddade vikar och öar så det är mycket att välja på. Viken visar sig passa bra; inte så många båtar och på stranden har man murat fast pollare bland stenar för att underlätta fastläggning av aktertampar, för ankring på svaj är inte möjligt eftersom viken är så smal. Här bor en getfarmare som driver restaurang och naturligtvis finns även här ruiner (bysantinska).

Okey, då var det dags för ankring igen. Ankaret droppas… låter inte ankarspelet lite knackigt och gnissligt? … och Sanna simmar in och gör fast iland. Eftersom viken är smal så upptäcker vi att vi varit lite väl försiktiga med att lägga ankaret tillräckligt långt ut så vi gör om. Inga problem eftersom aktertamparna är långa och räcker fast vi kör ut för att spela upp ankaret … fast nog det låter konstigt om spelet … och så blir det stopp! Hasse fixar säkringen som löst ut och så spelar vi upp igen, men det tar stopp igen. Så håller vi på några gånger tills spelet helt lägger av. Det blir till att fixa ankaret för hand, både i och upp. Skönt att det även ikväll är lugnt. Nåväl, det är inget att göra åt just nu. Vi ligger tryggt för ankar och badar och snorklar innan middag. Fast vattnet är inte alls så klart här men det finns gott om lysalger och Sanna tar sig en snorkeltur i mörkret och får sig en riktig Avatarupplevelse!

Morgonen därpå handdras ankaret upp för vidare färd till viken längst in i bukten, till båtturistorten Göçek. Det var planerat eftersom Sanna hade brev som skulle postas, men nu blev det ju även nödvändigt på grund av det pajade ankarspelet. Det finns fem stora marinor som helt uppslukar stränderna i viken. Här ligger mängder av gulyets, segelbåtar och stora motorbåtar, en del gigantiskt stora. Vid 12-tiden lägger vi till vid Skopea marina, mitt i viken, och de lovar att fixa en servicekille som kan hjälpa oss med ankaret. Vi slappar på båten i väntan på killen som kommer vid 16-tiden. Han undersöker ett tag och domen blir ”Big problem”. Han lösgör spelet och tar det med sig. Vid 19-tiden får vi information om att det kanske blir klart på måndag. Imorgon är det söndag och ledig dag. Söndagen ägnar vi oss åt en längre promenad längs viken och vi kommer fram till en marina med en restaurang vackert inbäddad i grönskan. Vi stannar för en dryckpaus. Sanna passar på att ta sig ett dopp men vi meddelas strax att det är förbjudet och hänvisas till ett bad som ligger längre fram. Bra, vi har badkläder med oss för vi hade ju hoppats att finna en badplats. På vägen till badet passerar vi flera exklusiva bryggplatser för gigantiska motorbåtar. Varje båt har en egen brygga med plats för sittgrupp, och en ingång i form av en murad portal, inbäddad i grönska. Vi undrar hur ofta dessa bjässar är ute på sjön? De verkar snarare utgöra flytande sommarstugor vid sina väl avgränsade förtöjningsplatser. Badet vi kommer till visar sig vara en beachklubb belägen på ett stort trädäck mellan vattnet och en brant bergvägg. På däcket finns en bar och badstolar med rosa pösiga madrasser under halmparasoller. Lyxigt värre, ”mysigt” tycker Hasse, och de tar 60 kr i inträde. Men det är det värt, särskilt i jämförelse med de 100 kr det kostar att få tillgång till bad och stol vid den lyxiga, fast inte lika mysiga poolen intill vår marina. Fast man kan ju undra var ortsbefolkningen badar, för dagen efter tar vi en promenad till marinan i andra änden av viken. Där finns, förutom fina planteringar, en sandstrand med badstolar, och även här tas inträde. Klart är att båtturismen är den stora inkomstkällan i det lilla samhället, vilket också märks av att här finns tre stora båtshoppar. Och det passar oss nu! På måndagen får vi besked om att ankaret kommer att fixas vid 19-tiden. ”Seeing is believing” säger Hasse. Servicekillen dyker upp vid 20-tiden och visar fram vårt demonterade ankarspel och säger ”Kaputt”, alltså inget att reparera. Hasse kollar priser på nätet för att ha något att jämföra med, då han på tisdagen blir hämtad med bil av den firma som vi hittills haft kontakt med. De erbjuder att instalera ett nytt spel för 1900 €. Efter besök hos de två andra båtshopparna och ytterligare jämförelser på nätet så bestämmer vi oss för ett spel som kostar några tusen mindre och är ett vanligt förekommande standardmärke. Men spelet kan inte levereras och monteras förrän onsdag kväll så vi blir kvar ytterligare ett par dagar. Tur att vi har god tid på oss till Finike, där Sanna tänkt kliva av om drygt en vecka. Men det här är ju inte vad vi tänkt oss! Förutom att kajplats kostar (marinan har dock lovat 10 % rabatt) så ville vi ju tillbringa dagar i vikar med vacker natur och klart badvatten.

Montering ”onsdag kväll” blev slutligen gjort torsdag em och vi kan äntligen ge oss iväg. Med oss har vi nu också Sannas kusin, Linnea, som trots kort varsel hade möjlighet att hänga med oss en vecka, kul!  Eftersom vi är sena så går vi en kortare sträcka till en närliggande vik. Viken är välbesökt så det blir ankring med linor iland. Vår yngre besättning hoppar tjänstvilligt i och gör fast. Ankarspelet fungerar som det ska men vi märker att den gamla kättingen som sitter ytterst har en tendens att ”hoppa” i spelet eftersom den är något smalare/nöttare än den nya delen. Inte så bra och vi bestämmer oss för att byta plats på kättingdelarna vid tillfälle, eftersom det är de första 30 metrarana som oftast används. Dagen efter startar vi 7.00 och tar frukost under gång, nu vill vi vidare! Vädermönstret verkar ha stabiliserat sig med svaga vindar förmiddag, med en sjöbris på eftermiddagen som lugnar sig framåt kvällen. Nätterna är nu helt lugna, jätteskönt med nattro! Dagens resa innebär alltså en del lugn gång med tillfälle för bad och ”madrassåkning”, men mot eftermiddagen också segling i kraftig sjö med dyning från havet, som nu är öppet ända från Afrikas kust, och med vindbyar runt 14 m/s. Vid 17-tiden når vi dagens mål, en vik vid staden Kas. Efter en rundtur i viken med sikte på ankring så blir det till slut en restaurangbrygga. Det blåser fortfarande kraftigt och vi känner oss lite lata efter dagens relativt långa etapp. Nu kan vi också passa på att vända på kättingen. Dagen därpå börjar med en vandring med sikte på de 3000 år gamla lykiska klippgravar som syns på berget intill viken. Det blir en lite snårig vandring men till slut kommer vi fram till gravarna. Vi fortsätter stigen uppåt och på toppen finner vi en sarkofag. Den första av de mängder som vi kommer att se under vår fortsatta resa längs den lykiska kusten, som börjar i Marmaris och sträcker sig till Antalya. Utmärkande för den här delen är höga berg, klippgravar och ruinstäder med sarkofager.

Efter utflykten fixar Sanna och Linnea frukost med hembakta scones, mums! Så drar vi vidare till Kekova Roads, ett område bestående av flera större och mindre vikar skyddade bakom den långsmala ön Kekova Adasi. Det är det sista området med ankringsvikar före Finike, så här planerar vi att stanna några dagar. Innan vi ankrar för dagen så åker vi runt och kikar på en sjunken antik stad (dvs de delar som fortfarande syns längs stränder), ”den sjunkna sarkofagen” som står en bit ut i vattnet och den lilla pitoreska byn Kale Köy vars små hus klättrar efter höjden under den stora borgruinen. Efter vår båtsightseeing ankrar vi utan problem i lerbotten i den stora men väl skyddade viken utanför byn Üçağis. Dagarna vi stannar här ägnas åt bad och läsning (för Sannas och Linneas del blir det även en del pluggande), ett par besök in till byn med dingen samt en dagsutflykt till en vik i närheten av en grotta som vi åker in i med dingen, jättehäftigt! I viken skymtar Sanna och Linnea något stort vid ytan, något de tror kan vara en delfin. Men går de så långt in i vikar? De spanar och plötsligt ser Sanna den tydligt, men bara som hastigast. Men hon fick ändå se en delfin!

En morgon vaknar vi av att Linnea och Sanna köpslår med ett par fiskare och den dagen blir det grillad fisk till middag. Bra att vi hade en engångsgrill i stuvfacket, för vår grill som vi haft placerad på relingen blåste i sjön under ett av alla blåsväder i augusti.

Sannas och Linneas besök börjar närma sig sitt slut och vi förbereder oss på att ta sista lilla skuttet till vår vinterhamn, Finike. Eftersom vi kommer 5 dagar för tidigt så ringer vi och kollar priset för det: 223€! Sanna och Linnea tar bussen till flyget i Antalya härifrån Üçağis istället och kvällen innan lägger vi till vid marinan i byn eftersom bussen går redan 8.00. Den kvällen lär vi oss spelet Carcasonne, som Linnea haft med sig. Kul, det ska vi köpa till båten.

Så blir det dags att vinka adjö. Tack Sanna och Linnea för besöket! Det är som alltid roligt och livat med yngre besättning ombord. Innan åter lägger loss tar vi en promenad utanför byn och kommer efter ett tag till en stor dal där mängder av växthus breder ut sig. Vi har läst att i trakterna runt Finike är det ett vanligt inslag. Resterande dagar åker vi runt bland vikar, gör ett par dagsutflykter på land, bl a till resterna av den antika staden Aperlai. För övrigt blir det mycket bad för det är fortfarande varmt på dagarna, över 30 gr, fast kvällar, nätter och morgnar är svalare. Så blir det den 1 oktober och färd till vinterhamn. Solen skiner från blå himmel, svaga vindar så vi får puffa på med motor ibland. Vi kommer till Finike marina på eftermiddagen och nu har det faktiskt tornat upp rejäla moln som skymt solen i ett par timmar. Vi blir inlotsade till en bra kajplats, dvs. nära tvätt, toalett och dusch.

Efter middag i sittbrunnen softar vi och betänker att det här blir vårt hem ett halvår framåt. När mörkret faller ser vi ett gigantiskt åskväder ute till havs, mängder av blixtar utgör ett ståtligt fyrverkeri. Det är mer än tre månader sen vi såg ett sist. Men följande dagar är det åter sol och varmt, med ljumma härliga kvällar. Vi hejar på ett par av de nio svenska båtar som sägs ligga här. Vi får väl känna på den sociala gemenskapen i marinan framöver. Först måste vi fixa lite med båten, beställa övertäckning av segelmakaren men främs fixa ett tillfälligt uppehållstillstånd. Det gör vi i grannstaden Kemer, och som vanligt blir det lite turer fram och tillbaka i staden innan allt är klart. Men nu är det fixat och färdigt att hämta då vi återkommer från Sverige dit vi reser om några dagar. Vi ska hem för att träffa två nya barnbarn som fötts medan vi varit borta och ytterligare ett som föds då vi kommer hem. Så vi längtar!!!

 

 

Fortfarande vid gott mod

Helen och Hasse

 

 

 

One Response to Resebrev 23

  1. Hannes

    He he, ser att farsan smälter in i rollen “too cool to work”.

    Surt med ankarspelet, men det är bara att köra på!

    /H

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>