Resebrev 25

Posted by on April 13, 2013

Fethiye den 13 april 2013

 

Nu är vi sedan en vecka tillbaka på väg för en tredje säsong på båt. Vi siktar på den grekiska ö-världen där vi planerat att tillbringa månaderna fram till juli-augusti, då vi tar ett sommaruppehåll för vistelse i Sverige. Finike marina har visat sig vara bra och prisvärt så båten får ligga där både under årets sommar- och vinteruppehåll. Avgörande är också enkla resförbindelser med Sverige och angenämt vinterklimat.

 

Trots att vi nyss startat vår ”ressäsong” har vi haft flera besök av familj och vänner.

I februari fick vi ett dagsbesök av kompisar från H-sand, Lena och Bengt, med ressällskap. De var i Antalya och tog en sväng med hyrbil för att hälsa på. Så jättekul att ses igen och att få visa vår nuvarande ”hemvist”! Ett par veckor senare kommer döttrarna Emma och Elin. Tyvärr slår vädret om och blir kallare de dagarna, men jämfört med snöiga hemtrakter njuter de ändå av vårvärmen. Regn just under marknadsdagen hindrar heller inte för lite shopping och sedan passar det alldeles utmärkt med ett besök på stans hamam. Dagen därpå skiner solen och vi tar en fika på det högt belägna café Zirve innan fortsatt bergspromenad bland getter och vårgrönska. I sol med lite kalla vårvindar passar det också bra med en biltur upp till slätterna mellan de snöklädda bergen. Så vackert med äppelodlingar som front till vita bergstoppar! Vi åker genom flera små byar vid sidan om större vägar. Vi antar att det är fruktodlingarna som föder innevånarna här. I märklig kontrast till dessa mer påvra bosättningar står en helt ny anläggning som vi finner strax intill. Den består av en hotellbyggnad, flera mindre stugor och en elegant stallbyggnad i västernstil med paddok. En ung man i en vaktkur tillåter oss att gå in på området, som i övrigt är helt tomt förutom ett par hästar. Han pratar ingen engelska men förmedlar att stället besöks av ”germany” – kanske en tysk semesterby för hästfolk? Vi blir bjudna på te (gästfritt som vanligt!) och därefter går färden vidare ut till kusten igen och till den ovanligt pittoreska semesterstaden Kaç – mycket turistshopping förstås men också fina välbevarade gamla hus och gränder. Så åter till Finike och tidig avresa dagen därpå – ett kort men kärt besök!

 

Så blir det ett par veckor med fix på båten innan sässongstart; städning, tvätt och vaxning. Men vi hinner också med en femdagarstur till Ankara med buss. Bussarna är fina och bekväma så en 10-timmarstur känns inte ansträngande. Vi bor på ett hyfsat bra hotell i den gamla delen av stan, nära museer och antik stadsdel med borgruin. Förutom museer med lokala lämningar från antik tid så besöker vi också ett konstmuseum och ett museum med äkta mattor – så vackert för ögat!! Naturligtvis blir det också ett besök på Kemel Attaturks mausoleum. Gigantiskt byggnadsverk som också innehållerl ett museum över hans hans militära och politiska betydelse för Turkiets enande och självständighet. Det hela förstärker vår bild av honom (som vi fått genom alla otaliga bilder och statyer) som en än i dag betydelsefull landsfader.

 

Så närmar sig avresedag från Finike marina. Ett par dagar innan kommer kompisar från S-holm, Karin och Peter. De följer med oss på årets premiärfärd som blir med motor i svaga vindar till fina ankringsvikar innanför den närbelägna ön Kekova Adasi. Vädret har blivit varmt igen och det blir premiärdopp då vi kommer fram. Följande dagar ägnas åt fler dopp, slappande och läsning på båten men också dagliga strandhugg. Vandringsleden Lycian Way passerar flera av vikarna och vi testar några sträckor – från små steniga stigar genom snårig terräng till breda stigar i öppet landskap och bitvis små grusvägar. Nu är en helt annan grönska än då vi var här i höstas och vi ser betydligt fler vandrare. Vi förstår att våren är högsäsongen, med lagom temperatur och riklig grönska. Liksom i höstas besöker vi den antika staden Simena, vid den nuvaraande byn Kaliköy, men den här gången promenerar vi landvägen och får nästan bevittna en getfödsel invid vägen. Den lilla killingen har ännu inte blivit renslickad och herden håller att vakande öga så att allt går bra. I byn gynnar vi ett par restauranger med lunchöl och lite tilltugg. Några få turister finns men båtturismen är fortfarande i sin linda. Bra för oss för det finns gott om bryggplats om vi så skulle vilja. Men vi väljer ankring eftersom vi efter bara några dagar ska tillbaka till Finike marina för byte av besättning och bunkring av mat och vatten. Dagen då vi reser tillbaka vänder vinden, som ett par dagar blåst från öster. Bra, vi får vind i ryggen men för svag så det blir motorgång tillbaka också, men en kortare seglats blev i alla fall av under en av dagarna.

Strax efter tilläggning vi kaj dyker Maud och Pelle upp. De var här i höstas och hittar själva från flygplats till båtplats. Kul att ses igen! På kvällen blir det kombinerad välkomst- och avskedmiddag, för tidigt nästa morgon reser Peter och Karin hem. Tack för besöket! Det blev en jättefin båtvecka, till skillnad från deras besök i Odessa då det mest blev kajsegling.

 

Nu lägger vi loss för vårens sista avfärd från Finike marina med ett första stopp i Kekova. Vårvädret pendlar och det är återigen lite svalare, men det hindrar inte dopp i viken. Liksom med tidigare gäster ankrar vi utanför byn Uçağiz tar dingen in och promenerar till byn Kaleköy. Dagen därpå fortsätter färden västerut till staden Kaç, som vi tidigare besökt med bil. Vi lägger till bredvid några taxi/turistbåtar i den reguljära hamnen, precis intill torget. Centralt så det förslår, men lite gungigt eftersom dyning drar in bakom piren. Vi botaniserar i turistshoppar och kollar avgångstider för buss till Antalya dit Maud och Pelle reser på eftermiddagen därpå. På förmiddagen är det soligt och varmt och vi promenerar till den nyöppnade marinan som ligger på andra sidan stan. Mycket stor, och exklusiv! Vi kollar pris för sommarupplägg men det blir betydligt dyrare än Finike så vår plan står fast. Så blir det dags att vinka och kramas adjö. Tack för att ni kom trots att vistelsen inte blev så lång! Direkt efter lägger vi loss och åker den korta biten in i viken Bayindir Limani där vi lägger till vid restaurangbryggan Nuris Beach som erbjuder gratis plats mot beställning i restaurangen. Det blir öl och vatten första dagen och middag andra. Tyvärr är varken el eller vatten inkopplat på bryggorna ännu, men vi får vara sparsamma. Vi är de enda båtgästerna förutom en norrman som låg vid bryggan då vi kom. Vi bjuder in honom till vårt bord vid middagen och det blir en trevlig pratstund med denne 72-åriga man som byggt sin stålbåt själv och seglade den från Bergen 2005, via Skottland, England och runt in i Medelhavet. Här reser han runt, med vinteruppehåll hemma hos konen i Bergen.

Vädret är soligt och skönt och vi beslutar att ligga kvar ytterligare en dag då vi förutom småfix tar oss tid för en vandring efter en stig inåt dalen. Den visar sig mynna ut i Lycian Way och vi går nu åter på leden, denna gång i blomstrande våräng. Vi möter flera vandrare och märker att restangen används som rastplats. De håller också på att utöka verksamheten med mycket fina småstugor. Perfekt för vandrare och andra turister som vill uppleva idyllen i viken. ”Jaa… det är verkligen idylliskt här”, säger vi till varandra! Sol och klart badvatten, men vi skippar badet, tar det i morgon istället. Men imorgon är en annan dag och den dagen är grå och en betydlig dyning väller in från havet. Vi blir kvar på båten hela dagen för att kolla förtöjningar som rycker och drar i båten på ett bekymmersamt sätt. Båten gungar som vore den på havet och vattenstänket når ibland ett par meters höjd vid strandkanten. Vi säkrar med fler linor i aktern som ligger mot bryggan, och monterar linflexare som minskar rycken. Hasse testar med att korta de fast förankrade linorna i fören (”Mooring lines” förankrade i kätting eller betongklumpar på botten) och släppa på linorna i aktern. Jo, nog blev det lite bättre. Vi kikar och ser att norrmannen gjort på liknande sätt, men med större, tyngre båt använder han  tre linor i fören. Nå, kvällen kommer och vi tycker nog att det lugnat sig lite, men att ge sig iväg ut på havet dagen därpå, med sällskap av norrmannen som var planen, det skrinlägger både han och vi.

Efter ett par timmars sömn; 02.15 hörs ett mysko ljud. Hasse går ut och kollar men inget speciellt syns. 02.20 PANG! Upp igen som ett skott i mörkret. PANG igen. Hasse flyger fram och knackar näsan i bokhyllan och ser stjärnor. Blodet rinner så en bit papper greppas på vägen ut. Jodå, vi har bankat aktern i bryggan. Mooring linesen i fören har slackat efter betydligt och fästena för dem draggar. Alle man på däck! I mörker och skvalpande sjö läggs akterlinorna lös i hast, ett par dumpas i land. Vi får hämta dem sen. Helén klättrar fram i fören och lossar mooringlines och vi tuffar ut i natten och ankrar en bit från bryggan men märker efter fem minuter att vi draggar. Upp med ankaret igen och vi rundar en liten udde till en annan ankarvik. Helén lyser med ficklampa i mörkret. Att få fisknät i propellern får bara inte ske! Men inget misstänkt syns på ytan och 03.30 ligger vi säkert för ankar, och båten kränger betydligt behagligare i öppen dyning än inne vid bryggan. Men vi turas om med ankarvakt för säkerhets skull. Dagen därpå skiner solen och prognosen säger avtagande vind, vi planerar att ta gummibåten in till bryggan och hämta linorna. Men mot eftermiddagen blåser det upp igen. Starka, men korta, vindilar på mellan 15 – 26 m/sek och från olika håll gör att båten förutom gungning svänger hit och dit. Någon båttur till land är inte aktuellt, men ankaret tycks hålla.

 

Dagen därpå lugnar det sig och vi tar dingen till restaurangbryggan för att bärga tamparna som vi lämnat. Vi kommer överens med norrmannen att sikta mot Fethiye morgonen därpå. Efter anrop från vår färdkompis 07.00 lättar vi ankar och tuffar iväg på ett lugnt men fortfarande lite gungigt vatten. Mot eftermiddagen tilltar den svaga vinden något så att vi kan länsa in i viken mot  Fethiye, där vi 16.30 kastar ankar i den lilla viken utanför marina Ece.

 

Fortfarande vid gott mod

Hasse och Helen

 

 

 

 

 

 

 

4 Responses to Resebrev 25

  1. Mangan

    De sju haven sätter den bäste på prov! Även vi ser fram emot ett besök. Helt klart något vi måste planera in i framtiden!

    Heja!

  2. Hannes

    Det ser ut som att det har varit vilda slagsmål med turkarna, är det helt säkert att det var bokhyllan?

    Ser att det serveras en hederlig frukost med Effes, härligt! Ska bli fint att få komma på besök.

  3. Jakob

    Lite ärr ska väl en kapten ha?! Vi längar ned!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>