Resebrev 28

Posted by on June 19, 2013

Kamares, Nisos Sifnos tisdag den 11 juni 2013

 

Vi blir kvar ytterligare ett par dar i den lilla byn Panayia (där vi skickade förra resebrevet). Där finns bageri, slaktare, ett par små livsmedelsshopar och några tavernor så vi klarar oss… fast ingen bankomat så vi hojar en dag till närmaste stad 1,5 mil bort. Den stora vägen på ön går längs efter en högplatå, med utstickare till alla små byar och städer längs stränderna. Det blir alltså till att leda cyklarna uppför ca 7 km och sedan en kortare tur på plan mark och sedan en härlig rulltur nerför, med repris på återvägen. Det är tur att det är molningt och blåsigt, för i solsken och värme hade vi nog inte mäktat med. Men turen bjuder på härlig utsikt från höjden där vi kan blicka ut över havet på den nordliga sidan av ön. På vägen tillbaka stannar vi till för en titt under temat ”övergivna platser”; ett partyställe benämnt ”Club Luna” men som verkar helt övergivet där det ligger avsides bland gamla olivodlingar strax utanför byn Panayia. Vi har tidigare sett reklam för stället nere i byn, men skylten såg allt annat än ny ut. Ett projekt som efter en tid övergivits i kristider?

Nästa stopp blir den lilla viken Voufalu, bakom en sandrevel, där vi ankrar. Nu är det riktigt varmt och det blir premiär för våra motionsbefrämjande simturer runt båten. Där ligger ytterligare en svensk seglare och vi får en liten pratstund då paret kommer förbi i dingen på väg in till land. Även de reagerar på det blåsiga vädret, som pågått ett par veckor, och Helén och kvinnan bekräftar varandra i känslan att nästan ”bli tokig” på det ihållande vinandet i båten. Även vi tar en tur till land men här finns inga sklepar, enbart ett par små tavernor, så vi nöjer oss med en promenad upp på höjden med utsikt över viken innan vi återvänder till båten.

Så går färden vidare norrut i sundet till hamnen Karavos. Vi blir invinkade att lägga till vid kajen som är helt tom förutom några mindre fiskebåter. Vinden har lagt sig och ankaret sätter sig direkt vid vår aktertilläggning, så vi kan tryggt lämna båten för en promenad och badtur på playan intill. Nästa dag blåser det upp igen men ankaret verkar hålla, trots frisk vind mot kaj. Vi behöver fylla på matförrådet så vi tar en promenad på ett par kilometer till Aliverion. Vår erfarenhet av den stora ön Evoia är att byar och städer här inte är så välhållna och blå-vitt pittoreska som ute på småöarna. Det stämmer även på den lilla staden Aliveron, som uppvisar ett stort antal tomma affärslokaler liksom hus i stort behov av renovering, dock blandat med exklusivare gatuserveringar och shoppar. När vi återvänder har ytterligare ett par seglare ankrat vid kaj. På grund av vinden byter en av dem plats och lägger sig på andra sidan hamnen, i lä bakom piren. Vi märker att vi kommit oroväckande nära kajen med aktern och beslutar även vi att ankra om bakom piren, och så gör även den tredje seglaren. Bra beslut att tränga sig in mellan lokala fritids- och fiskebåtar, för nu får vi en lugn natt trots blåst. Det blåser upp tämligen rejäla vågor trots att vi nu är inomskärs (men sundet är mycket brett här) och det stänker ibland in över pirmuren, men då vinden mojnar lägger sig vågorna snabbt. Och vinden ger sig efter ytterligare en dag och vi drar mot Chalkis, staden där ön Evoika förbinds med fastlandet genom en liten bro som öppnas för båttrafik 24.00. Första bron byggdes några hundra år före Kristus. Vi har dock inga planer på att fortsätta uppför sundet utan ankrar i den stora men grunda viken strax innan bron. Där ligger en hel del seglare på svaj i väntan på nattöppning. Typiskt för vädret just nu är de oberäkneliga vindbyarna, och då vi kommer in i viken så tar det i riktigt ordentligt (16 s/m). Vinden piskar ytan och gässen visar sig åter. Men botten består av lera och ankaret hugger tag direkt i den starka blåsten. Men en tur med dingen in till stan sparar vi till lugnare väder, som kommer dagen efter. Vi styr uppför sundet in under bron och lägger till efter stadskajen. Efter ett par timmars stadsflanerande och shopping lägger vi loss för återfärd till Tabaluga… men vad det har blivit strömt under bron! Vi tar oss knappt igenom trots gasen i botten. Meter för meter lyckas vi ändå ta oss framåt till lite lugnare vatten. På ovansidan bron gör tidvattnet en skillnad på närmare en meter vilket förklarar strömmen. Mot kvällningen flyttar vi båten till stans marina och nästa dag företar vi en vandring in på fastlandet för att byta gasolflaska. Då vi går över bron upptäcker vi att strömmen nu är riktigt stark, den forsar fram! Den hade vi aldrig klarat av. Men vi vandrar vidare och beträder det grekiska fastlandet för första gången på färden. Efter ca 5 km är vi framme där man på marinan meddelat att vi eventuellt kan byta gasflaska; men tyvärr … fel storlek. I Grekland har man övergått från 5-kilos till 3-kilos bytesflaskor, och här man har heller ingen koppling som passar för påfyllnad av vår flaska, så det är bara att traska tillbaka. Men vi har ju gott om tid och vi fick ju oss lite välbehövlig motion och sightseeing. Så börjar, eller snarare fortsätter, blåsten och lite osäker känns vår kajplats i marinan. Gästplatserna ligger på utsidan av den yttersta bryggan och vinden ligger på snett förut. För att inte fresta på ankaret och driva snett bakåt så följer vi båtgrannarnas exempel och lägger en lina från fören till en stor katamaran intill, som ligger stadigt förtöjd bakom en bjässemotorbåt som i sin tur ligger förtöjd längs med kajen. Nu kan vi sova lugnt, men Helén tar sig ett par kvällsvandringar runt kajområdet för att åtminstone få slippa ifrån vinandet en liten stund … denna förbannade blåst! Men den stillnar även denna gång och efter att ha bunkrat mat, vatten och disel och dessutom tvättat däcket rent från Saharas sand, som driver upp med sydvindarna och lägger sig som en gulorange damm-skikt på båtarna, så kastar vi loss och börjar återfärden nerför sundet. Nu är det bara några dagar kvar tills vi ska hämta upp Jakob, Johanna och Felix som kommer med flyget till Aten. Vi har planerat att hämta upp dem i Porto Rafti, en liten kuststad på fastlandet ett fåtal mil från flygplatsen. På återvägen ner bestämmer vi oss för att återigen besöka den lilla byn Panayia, eftersom det är glest med bra hamnar på fastlandssidan. Det blir drygt 10 timmars motorgång samt kryss. Tänk … att då vi vänt riktning så har vinden gjort det också! Jo, vi vill nog efter våra veckor i den grekiska ö-världen hålla med påståendet att här blåser det vanligen antingen för lite, för mycket eller åt fel håll.!  ”Vår” gamla plats längs insidan pirarmen är ledig så den tar vi och stannar en dag. Flera känner igen oss och ropar glatt ”yassas” (hej!). Tanten i en av matshopparna bjuder på bröd, vin och ost på sin uteservering på stranden strax intill. Smakrik ost – och vi köper en bit. Så blir det dags att dra mot Porto Rafti och vi anländer dagen innan våra gäster kommer. Vi lägger oss på svaj då inga bra kajplatser finns lediga. Dagen ägnas åt iordningställande av akterhytter (som fungerar som förvaringsutrymme då vi är ensamma) och bunkring av mat, dryck och disel. För första gången finns också blöjor och barnmat i varukorgen. Så härligt att farfar äntligen får träffa Felix!

Det är sen kväll när Hasse hämtar den lilla familjen med dingen, så morgondagens etapp startar först framåt 10-tiden. Motor i motvind till att börja med men de sista 8 sjömilen, till Porto Nikolau på ön Kea, blir det härlig segling i sol! Felix är lite spak de två första dagarna och vi misstänker att han reagerar på att underlaget ständigt är i gungning, men det är en godmodig liten parvel och resterande vistelse på båten fungerar jättebra! Och vi har tur med vädret – inte någon ihålligt pipande vind. Nätterna är oftast lugna förutom en dyning som slår in i ett par av ankringsvikarna. Men på Kea lägger vi till vid kaj och det blir enkelt att ta sig in för lite flanerande i den pittoreska byn. Vi besöker också playan intill för ett dopp. Nästa dag går färden till grannön Khitnos, en gungig färd i motorgång men senare i maklig slör. Vi ankrar i Ormos Kolona, en naturvik bakom en sandrevel – och här finns en taverna så det blir middag i land. Vi märker tydligt av att vi nu befinner oss i båtturistiska trakter och att högsäsong närmar sig. Det är yterligare 8 båtar i viken och vi får lägga ankaret lite längre ut än önskat, med en skaplig nattdyning som följd. Men nästa dag tar vi en ledig ankarplats längre in i viken, för vi har bestämt att stanna en dag för bad och för avkoppling från gungig segling. Dagen därpå gör vi ett mindre skutt runt Kithos norra udde och en bit ner efter östra sidan till Louthra, en lång vinklad vik som slutar i ett litet pitoreskt samhälle med hamn. Eftersom vi är tidigt ute får vi en bra plats långsides på utsidan av piren. Bra skydd och med el, vatten och WiFi för 20 €. Johanna och Jakob testar de varma källorna på stranden och Hasse snorklar och upptäcker att en plastpåse virat sig runt propelleraxeln. Den sitter stenhårt så det blir såg och kniv som gäller. Jakob o Hasse turas om men lyckas inte få loss den helt och hållet, men den sitter tajt fast så den spelar kanske inte så stor roll för propellerdrivet? Den utgör dock ett litet projekt under följande dagar.

Dagen efter startar vi i en vindstilla morgon vid 7-tiden och en senare svag kryssvind ger inte tillräckligt för segling så vi får motra. Men då vi ska lägga till vid kajen i Livadhiou på ön Serifos får vi frisk sidvind då vi ska backa in. Tabaluga slår starkt åt styrbord vid backning och om vinden ligger på åt samma håll blir det helt klart problem! Men skam den som ger sig – efter tredje försöket ligger vi fast vid kaj. Tur att det finns gott om plats… men en kvart senare kommer ytterligare båtar infarande (bl a ett följe på sex scharterbåtar) och plötsligt är platserna fyllda. På em tar vi bussen upp till coran, en synnerligen pitoresk by belägen på berget högt ovanför hamnen – kritade hus och smala, vindlande gränder. Nästa morgon tar vi det lite lugnt, går vid 9-tiden, eftersom det utlovats bättre vindar fram på dan. Det blir segling från och till i mellan 1-6 sek/m, men strax innan vi når inloppet till Ormos Vathi på ön Sifnos så brallar det i ordentligt med 17 sek/m i byarna. Påminner om meltemin, som ju även kan förekomma i juni även om den inte är så vanlig som senare. Ankaret fäster vid andra försöket och vinden ger sig så småningom så det blir grillmiddag ombord. Johanna och Helén tar en simtur till land i riktigt skönt och klart vatten. Eftersom vinden åter friskar i dan efter ligger vi kvar för bad och strandvistelse. Det är en riktigt fin liten ankarvik med gott om plats (13 båtar under natten) omgiven av tavernor, badstränder, matshop och turisthostels. Då vi passerer en av tavernorna upptäcker vi våra båtgrannar från Finike, Marie och Pelle. Kul att ses! De är på väg mot Sicilien där de tar vinterhamn. Efter en pratstund vandrar vi vidare och avslutar med middag på en av tavernorna. Det blir Moussaka, tzatziki och grekisk sallad – och Felix gillar moussaka!

Tidigt nästa morgon går vi en liten bit till Sifnos färjeläge Kamares. Vi finner en ledig plats, strax intill färjeplatsen och bredvid en stor ukrainsk segelskuta. De ”håller platsen” till en stor båt som kommer senare, men vi lägger till ändå och tänker att vi får väl flytta på oss i så fall. Efter flera dopp (rent vatten i hamnen så vi kan skutta ner från båten) och flanerande i den lilla turistiska hamnen så blir det kväll och dags att vinka adjö till Jacob, Johanna och Felix. Tack för att ni kom! En sån härlig tid vi har haft tillsammans – och mycket sol och bad, fast Felix har fått hållits i skuggan under biminitoppen, men med bad i egen pool minsann!

 

 

Fortfarande vid gott mod (trots att väderförhållanden tidvis frestat på Helens tålamod)

Hasse och Helen

4 Responses to Resebrev 28

  1. Emma

    Underbart att Felix klarade resan så bra. Det bådar bra för oss i framtiden med Lykke.
    Och vilken perfekt pool, måste ha varit guld!

  2. Hannes

    Härligt! Nu är det inte länge innan vi kommer ner på besök.

    Kul att Felix fick ta sig en tur på sjön. Såg att det var “Apkul med farfar”.

    • admin

      Lätt att det var apkul. Sjömansbenen måste tränas tidigt

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>