Resebrev 29

Posted by on June 23, 2013
Nattlig simtur vid Nisos Despotico

Nattlig simtur vid Nisos Despotico

Simi den 23 juni 2013

 

Så är vi på tu man hand igen. Efter avskedet av Jakob, Johanna och Felix tar vi en liten kvällssväng på byn innan nattning. Tillbaka vid Tabaluga ropar Marie och Pelle (våra grannar från Finike som under dagen lagt till i hamnen) och undrar om vi behöver något stärkande. Ja, lite ensamt känns det ju nu så nå´t stärkande passar bra. Det blir en uppesittarkväll/natt i vår sittbrunn och när de går har vi kommit överens om att dagen därpå hänga med dem på en hyrbilsutflykt. Men av det blir intet. Vi vaknar av ett vinande och av att ukrainarna på den stora segelskutan bredvid ber oss flytta båten till andra sidan av dem, där det nu har blivit ledigt. Vi är lydiga och gör som vi blir tillsagda men det visar sig vara lättare sagt än gjort att ankra om i den starka sidvinden. Tabaluga är ju svag på backen och vi vill inte ta plats långsides eftersom vi vet att det kommer fler båtar under dagen. Vi ser då ingen annan utväg än att vinka adjö … ledsamt nog! Efteråt tänker vi att vi nog är för försiktiga av oss. Nåväl, vi drar åter ner till ankringsviken Ormos Vati (rekord – 21 båtar för ankar) och slappar i väntan på morgondagens etapp. Den går vidare österut till sundet mellan Nisos Antiparos och Nisos Despotico, där vi ankrar innanför sandreveln. Sundet var bas för piratgalärer under 15- och 1600-talet men av forna dagars leverne märks intet. Här är det turism som är tänkt att gälla. På Antiparos har ett gatunät byggts, planerade för mängder av semestervillor (av vilka några få har byggts) och till den mer orörda ön Despotico, på andra sidan sundet, går under dagen ett par små öppna båtar med några få turister. I övrigt är det lugnt, enbart tre ankrande båtar och endast en liten taverna iland. Inte så mycket att upptäcka så vi håller oss på båten för vidare färd morgonen därpå, till viken Mirsini på Nisos Skinhousa. Hit kommer vi tidigt på dagen och endast en båt ligger akterankrad vid en kaj längst in i viken. Vi lägger oss långsides på insidan av färjekajen, helt ok enligt ägarna vid tavernan intill… och vi ligger kvar trots att en man som tillfälligt lägger till med ett gäng turister, påstår att vi inte kan ligga där. Men nu tänker vi inte vara så försiktiga. Vi ligger kvar och traskar upp till byn och bunkrar mat för några dar. Fler båtar anländer under dagen och finner ankringsplats, så vi ligger kvar långsides under natten och 06.00 kastar vi loss för ett längre skutt (48 NM) till Nisos Astipalaya.

Nu har vi lämnat Cykladerna och befinner oss i utkanten av ögruppen Dodecaneserna, som sträcker sig längs Turkiets kust. Vi går in i en sjöliknande vik på norra sidan ön, förbundet med havet genom en långt, smalt och lite vinklat inlopp. Här är sjölä från alla håll och ingen risk för dyning. Prognosen visar att vinden ska tillta och vi stannar tills lämplig vindstyrka och riktning uppstår innan nästa längre skutt mot öar närmare Rhodos. Dit siktar vi om en dryg vecka för att hämta upp Hannes och Hanne, med kompisarna Marcus och Ida. Vi har alltså ingen brådska och matförråden är fyllda. Viken ger en insjökänsla eftersom vi inte ser inloppet från vår ankringsplats. På stranden finns ett antal byggnader, men de förefaller öde … kanske en ny upptäckt av ”övergivna platser”? Men nej, det hörs röster från strand, så nog bor det folk här. Dagen efter tar vi dingen till land och ser att åtminstone ett par av husen är bebodda … och tavernan är också igång! Under dagen besöks den av några turister som tar sig runt på ön i hyrbil. Men på kvällen är vi ensamma gäster. Gumman som står för servicen är skröplig i kroppen så vi får bära fram och duka bordet själva, och när maten är klar hojtar hon på oss att hämta den, och efter en smaklig måltid dukar vi av bordet. Dagtid har hon något yngre personal (… i vår ålder, troligen familjemedlemmar) till hjälp, men på kvällen är det nog glest med gäster.

Det blir några dagar i viken. Strandhugg, dopp i härlig temperatur, städning och småfix är det som fyller dagarna. Hasse har den första dagen en del göra med att reparera en vinsch som pajade strax innan vi kom fram. Reservdelar kommer att levereras av Hannes, så bra! … och vinschen funkar nu hjälpligt efter isärplockning  och smörjning. Men den innhöll en sönderbruten spärrhake så vi får vara varsamma tills den blir helt reparerad.

Ingen Wifi finns iland så vi får följa väderrapporter via NavTex och VHF-radio. De spänner över relativt stora områden men ger ändå en vink om läget, och någon gailvarning har inte förekommit i området. Då vi tycker oss märka en lugnare period lättar vi ankar i tidig morgon, med sikte mot Nisos Nísiros ca 45 NM österut, till större delen över öppen sjö. Men se, då vi kommer ut ur viken rullar en rejäl dyning in från nord men vinden är inte så stark så vi fortsätter ut till den nordliga udden, som vi måste runda innan vi svänger österut. Väl därute tycker Helén att sjön är alltför grov. Stora vågor kommer från olika håll och med tanke på att vi vid en överfart i huvudsak ska ha dem i sidan samt att Navtexen förutspått vindar mellan 10 och 13 s/m så ter sig inte en 10-timmarsseglig så angenäm. Vi vänder om och tuffar åter in i den dyningsfria viken efter ca 1,5 timmes sjöresa. Ja det blir ytterligare en slappardag och då prognosen inte ger några utsikter om lugnare väder så bestämmer vi oss för att nästa dag ta landvägen in till stan ca ett par mil bort; matförrådet är på upphällningen och vi vill åt Wifi för säkrare, mer precisa, rapporter. Under kvällen och natten ökar vinden men vid 7-tiden morgonen därpå är det helt stilla, men då vi utgår från att sjön fortfarande är grov står vi fast vid vår plan och tar dingen iland för att försöka få tag på skjuts. Vi har kvällen innan ringt ett par nummer till hyrbilsföretag som aviserats på tavernan, men de var tydligen inte aktuella. De enda vi ser i land är ett par äldre män på en veranda och vi går dit för rådfrågning om transport. Vi blir inbjudna till bords, får smaka på en specialitet som just avspisas, en sorts omelett gjord på ägg och ostlöpe, riktigt gott! Därefter grekiskt kaffe och nybakt sockerekaka som frun i huset serverar. Det blir en trevlig pratstund med Georges, som arbetat till sjöss och behärskade engelska riktigt bra. Men någon taxi till stan går inte att få. Vägen är så dålig att taxi inte kör den sträckan. Enda sättet är att gå till närmaste större by, ca 9 km, där det finns tavernor och livsmedelsbutik. Men 9 km tur och retur med packning … neej… då låter Georges råd bättre: Ta båten runt ön ner till stan på sydsidan … ”No problem”. Men det kanske är grov sjö och det ska blåsa 6-7 Beaufort enligt Navtex (11 – 17 s/m). ”Vem vet?” säger han och ler ”Här (pekar ut mot den skyddade viken) är lugnt och man vet inte så noga med vädret, No problem. Ni kan gå 9 km eller ta båten runt ön”. Vi inser att det är förnuftigast att ta båten så vi vinkar farväl och lättar ankar för en andra färd ut ur viken (vi plingar till Jakob som anger att Windfinder endast angivit 7 sek/m i området). Men färden blir minst lika gungig som förra gången, fast svag vind gör det möjligt att stånka mot vågorna och runda ön västerut. Dyning och vind kommer från NNO så vi har sjölä en bit av färden. Efter ca 25 NM lägger vi till i hamnen i staden Scala. Under dagen kommer ytterligare båtar och vid kvällning är det fullt. Åter är vi i en blåvit pittoresk liten stad med klart badvänligt vatten i hamn. Vi fick en fin långsidesplats längst ut på piren så vi badar från båten. Här är det ordning och portpolice ger oss vår andra stämpel i dekpa (transitlogg). Den första fick vi vid inklareringen på Kos.

Morgonen därpå går vi så änligen vidare österut mot Nisos Nisiros. Det blåser upp mot 10 m/sek i byar men de första 5 NM har vi sjölä under ön så det blir en fin segling med god fart. Och dyningen har lagt sig betydligt så resterande 40 NM blir en mycket behaglig tur fast vinden risar ur så vi får ta motorn till hjälp mot slutet och vid 17-tiden lägger vi till vid kaj i den lilla hamnen Palon. Här aviseras om Laundry och vi passar på att få en maskin tvättad och klar till 7.00 morgonen därpå, då vi lägger loss för en resdag vidare österut till Nisos Simi, (strax norr om Rodhos) där Hannes och gänget ska hoppa på. Dagens etapp sker till en början på ett nästan vindstilla vatten men vi har seglen satta då vi går genom det grunda sundet och in i viken där huvudorten Simi ligger. Det är en relativt liten hamn men med intensiv färjetrafik, så det blir rejäla svall som drar i förtöjda båtar, flera gånger per dag. Men vi får bra ankarfäste då vi backar och gör fast mot mot kaj, så det ska nog ordna sig. Fast grannbåten har sin ankarkätting lite väl snett riktad mot vår … hm, kan det tänkas att vi lagt vår kätting över hans? Det visar väl sig snart eftersom de just tänkt lägga loss. Då det blir dags gör vi oss redo, Helén vid ankaret och Hasse till rors. Direkt då de börjar ta in sin kätting börjar vår kätting vibrera men vi väntar och ser, deras ankare kanske kan krypa under. Men icke… vi får göra loss igen och sakta följa efter då de hissar upp sitt ankare som nu krokat fast i vårt. Men vårt släpper genast med ett plums i vattnet och vi ankrar om. Allt sker lugnt och sansat, men tack och lov att det inte blåste! Då hade det kunnat bli riktigt svårt att mannövrera båtarna utan att åka in i andras kättingar. Följande dagar blir vi vittne till mer trassel med tilläggningar, vilket väl kan väntas då hamnen blir full av båtar varje kväll. Men här finns en Mooring Man som är behjälplig vid alla tilläggningar, så även mer ovana båtturister fixar det till slut.

Och staden Simi? Åh, så pittoreskt … igen! Men inte blå-vitt med platta tak. Staden är mer kolorerad och taken brutna. Ön Simi skiljer sig också från dem vi besökt. Den är mycket flikig och här finns stora områden med barrskog, främst pinje. Vi tar en moppetur över ön, åker till ett par badvikar och njuter av underbara vyer och den härliga doften av barrskog.

 

Fortfarande vid gott mod

Hasse och Helen

2 Responses to Resebrev 29

  1. admin

    Precis. Att Felix lär sig galanta och samtidigt manliga maner tidigt är inte fel

  2. Jakob

    Man längtar tillbaka. Pensionärsverandan där ser riktigt härlig ut, där passar ni :) . Vi ska på tornerspel idag med Felix, bäst att börja tidigt med att lära sig ridderiet

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>