Resebrev 31

Posted by on October 27, 2013

 

Fethiye den 1 oktober 2013

Så är vi åter hemma på Tabaluga efter vår vistelse i Sverige, där vi kuskat runt en hel del mellan familj och vänner. Det känns ledsamt att skiljas men skönt att leva mer stationärt på båten. Vi kom ner till Finike i början av september, där Hannes, Hanne, Ida och Marcus samt deras fyra gäster lämnat båten i fint skick. Allt hade funkat bra och de hade njutit av vistelsen till sjöss. Härligt att höra!

Då vi vid lunchtid den 5/9 anländer till båten har vi en hel del att göra med uppackning och påfyllning av matförråd, för på natten anländer Susanne och Peter för en tvåveckors vistelse hos oss. Men den största andelen av matförrådet har de med sig; bacon, skinka, ostar, bröd mm.mm. (Vi lever gott i 14 dar och baconförrådet räcker än!) Planen är att dagen därpå ge sig av mot Kekova Roads och de skyddade vikarna några sjömil väster om Finike, men Helén har dragit på sig nåt virus och ligger däckad. Då botaniserar doktorn Susanne med bistånd av ”syster” Hasse i medicinlådan. Det resulterar i en dunderkur, och med god omvårdnad piggar hon på sig och nästa dag bär det av. Det blir några dagar av korta etapper mellan vikarna där vi ankrar och ägnar oss åt bad och samvaro i strålande sol. Ett strandhugg i byn Uçagiz hör till vid våra besök här men nytt för oss den här gången är ett besök vid en av restaurangbryggorna under borgen vid Kale Köy. Här var vi vid ett par tillfällen i våras men kom då gåendes från byn. Kvinnan i restaurangen känner dock igen båten Tabaluga. Hon minns den från i somras, men då med åtta yngre personer ombord.

Från Kekova Roads drar vi vidare mot Kas där vi första natten ankrar i viken Bayindir Limani och dagen därpå lägger till vid restaurangbryggan vid Nuris Beach. Det var här vi låg inblåsta i våras då bryggans ankringslinor släppte i den besvärande dyningen och då vi mitt i natten studsade in i bryggan och hastigt fick lägga loss och söka ankarplats i viken. Men den här gången är det betydligt lugnare, endast en liten dyning märks. Dagen därpå tänker vi oss ett besök i Kas men är bekväma och tar turbåten in till stan, Tabaluga ligger bra vid bryggan och det är ju osäkert om utrymme finns vid stadskajen vid högsäsong. På vägen tillbaka visar det sig att vågorna nu vuxit sig ganska höga och de passagerare som satt sig i lovart (vindsidan) blir rejält blöta då vågorna vid flera tillfällen slår in. En massa skrik av lite skräckblandad förtjusning uppstår men kaptenen lugnar och planerar färden för att i möjligaste mån slippa sjö i sidan. Fast den här sjön vill inte vi fortsätta vår segling i. Den kommer snett emot den färdriktning vi tänkt oss så vi blir kvar vid restaurangbryggan ytterliggare en dag och därmed också en tredje middag på restaurang. Eftersom man vid den här bryggan, liksom vid många restaurangbryggor som är gratis, erbjuder både el, vatten och WiFi så känns det helt ok att kosta på sig färdiglagat käk. Det blir exta mycket tid till bad de här dagarna. Långa simturer och snorkling i klart vatten är härligt! Hasse trotsar värmen (vissa dagar är det över 30 gr och närmare 30 i vattnet!) och tar sig en tur upp till den äng som blomstrade så vackert vid vårt besök i våras, men som nu visar sig vara helt brun och uttorkad.

Blåsten till havs avtar och dyningen lägger sig så pass att en fortsatt resa i motsjö inte blir alltför skumpig. Vi siktar nu mot vikarna kring Fethiyebukten där vi tänker ägna resterande dagar av våra gärsters besök. Det blir en 12-timmars färd till Wall Bay, först för motor men i bukten ändras vindriktningen och vi kan segla. Det blir ankring med linor i land, som Peter fixar. Men sitter vi nu riktigt fast? Vi har nog för lite kätting ute, ifall det skulle blåsa upp. Precis som förra gången vi var här så tänker vi denna gång att vi skulle ha droppat ankaret längre ut, trots djupet. Men ankaret verkar sitta och nu blir det middag på båten igen, mysigt, och kvällsdopp under stjärnklar himmel. Men på natten vaknar Peter (som oftast sover i sittbrunnen för att få lite svalka) av åska och ett störtregn! Susanne vaknar av att det regnar in i hytten och så småningom också Helen. Alla fönster stängs och sprayhooden har fällts upp. Kaptenen sover fortfarande gott … men ingen fara, blöta dynor och kläder får torka i morgondagens sol. Vi ägnar förmiddagen åt bad och Peter och Helén tar sig en snorkeltur in mot nästa vik. Mängder av fisk, mest små i stim, är behållningen liksom det branta, kuperade undervattenslandskapet intill stranden. På ett ställe simmar man över en kant och där bakom är ett stup så djup att botten inte syns. Det känns som att flyga längs en lodrät bergvägg, läckert! Vid lunchtid drar vi upp kroken och seglar i stilla slör mot Göcek. Vi går in och rekar i några vikar som vi passerar. I de flesta vikar finns pollare för linor i land, i ett par finns bojar att göra fast vid och dessutom restaurangbryggor. Här är verkligen riggat för båtturister, och det är säsong för det nu. Vi ankrar utanför marinorna i Göcek och finner en plats ganska nära land, trots trängsel bland ankrande båtar. Nu närmar sig hemfärden för Susanne och Peter och nästa dags etapp går mot Fethiye med ankring och bad på vägen. Fin vind för segling ger en härlig sjödag. Vid fem-tiden lägger vi till i Ece marina. Det blir promenad till centrum på kvällen med shopping (bl a en handknuten dörrmatta till båten) och restaurangbesök. Det visar sig att ägaren till restaurangen bott i Sverige i 30 år. För ett par år sedan återvände han hem, men sonen är kvar i sitt hemland; Sverige. Och dit återvänder Susanne och Peter dagen därpå. Tack för besöket – vilken härligt rolig, solig och badrik tid vi haft tillsammans!

Innan vi lämnar marinan så bunkrar vi vatten och mat för några dagar. Elin med kompisen Maria kommer på besök om några dagar och eftersom Fethiye har bra/snabb förbindelse med Antalya så stannar vi i krokarna tills de kommer. Det blir besök i en av vikarna som vi kollade på vägen, Boynus Büky. Här finns både pollare i land och restaurangbrygga men vi tar oss längst in i viken där plats finns för ankring på svaj. Vi blir kvar ett par dar; simmar, snorklar (men här är inte så klart i vattnet), rodd i land och promenad (fast inte långt i värmen) och så lite småfix på båten. Så tillbaka till Fethiye där vi ankrar utanför marinan. På kvällen anländer Elin och Maria som blir hämtade med dingen. Tunga väskor (efterfrågade varor i Elins och dator och studielitteratur i Marias) gör att de får åka i omgångar. Så kul att ha er här! Det blir Marias första längre tur med övernattning på segelbåt och Elins första segling med oss i Medelhavet. Dagen därpå tar vi med dem med till vår favoritvik, Wall Bay. Vi får en fin segling i 7-8 m/s på kryss, med ett par längre slag. Efter ca 5 tim kastar vi ankar, och nu ska vi verkligen se till att få det längre ut! Tjejerna ror med linorna till pollarna iland, vi backar fast ankaret och ligger åter tryggt i viken. Men vinden ökar något och vi börjar driva obekvämt nära land så vi skiftar pollare. Lätt gjort då det är gott tilltaget med både pollare och angöringsringar. Vi blir kvar ett par dagar. Elin och Maria njuter av sol och bad, roddturer, snorkling och inte minst marelden vid kvällsdoppet! Vid ankarupptagningen nästa dag går det trögt. Har vi fastnat i något? Nja… det verkar mysko. Ankarspelet kroknar gång på gång, men efter att ha kört det i flera etapper är ankaret uppe. Något med batteriet … ja det behöver fyllas på med vatten! Vi drar mot nästa vik, Tomb Bay med ett par tydligt synliga klippgravar, och eftersom vinden är svag passar det bra att gå för motor och ladda batterierna. Vi har planerat att lägga till vid restaurangbryggan, fylla vatten, koppla in el och få WiFi. Men tyvärr; inget vatten och el på bryggan och svag WiFi iland. Ok, men vi stannar och dinnerar som planerat. Strax efter det att vi lagt till kommer en svensk man förbi och undrar om vi har strösocker ombord, han behöver lite till drinkar. Han, med fru och ett annat par, har seglat ett par veckor med hyrbåt, i morgon ska de resa hem. Han får sitt socker och det blir lite småprat på bryggan. En stund senare kommer han förbi med sin kompis och de lämnar en kasse med öl som de inte kommer att hinna dricka upp innan avresan. Jättebussigt! Och morgonen därpå kommer de förbi med ytterligare en kasse som de rensat ur förråden inför hemfärden; Falu rutknäcke, te och tre paket bryggkaffe! Så snällt! Vi lägger loss och siktar på nästa vik, Boynus Büky, där vi ankrade för några dagar sen. Det börjar kännas hemtamt minsann. WiFi är starkare här och tjejerna ror iland. Maria behöver uppkoppling för sitt plugg och Elin passar på att ta en roddtur runt i viken. Naturligtvis blir det bad och Helén tar sina tio varv runt båten som görs dagligen då vinden inte ligger på för hårt. Och det gör den sällan så här års. Fortfarande inte en regndag, men det har blivit svalare i luften sista veckan. Härligt i solen, som skiner från klarblå himmel, men tidig morgon och kväll kan det behövas något varmare än badkläder. Nätterna är också svalare, något vi enbart ser som positivt. Så blir det dags för återresa till Fethiye. På vägen gör vi ett ankarstopp i Göcek, ror iland och flanerar på stans enda affärsgata. Här märks att turistsässongen, åtminstone på land, börjar lida mot sitt slut. Inte många besökare i shopparna, men fortfarande är det livligt på vattnet och eftersom det är lördag, och förmodligen bytesdag, så är det livligt trafik då vi mot kvällningen närmar oss Fethiye. Vi ankrar i viken och lägger till i Ece marina morgonen därpå. Nu får Elin och Maria vara stadsturister för en dag. Shopping och Hamam står på programmet. På kvällen bjuds Hasse och Helén på restaurang och klockan 06.00 påbörjas färden hem. Återigen ett avsked – tack för att ni tog er tid och råd att hälsa på! Vi är glada över att båda våra gästbesök har skett i strålande sol och underbar badtemp. Men imorgon väntas regn! Vi bunkrar upp, lägger loss och ankrar i viken, på lämpligt avstånd för uppkoppling (koden från marinan räcker i tre dagar). Vi passar på att lyssna på nyheter och ett par program av ”Gomorron världen”. Och så kommer regndagen, molnen hopar sig och det blir den första riktigt molniga dagen denna säsong. På eftermiddagen blåser det upp med ordentliga byar på 17 m/s och vi byter ankarplats. För att ligga så nära marinan som möjligt hade vi ankrat lite väl nära ett par andra båtar. Då det drog i började samtliga båtar svänga och komma oroväckande nära varandra så vi flyttade oss dit det fanns större svängrum. Får se hur det blir med uppkopplingen. Regn blir det inte mycket av till en början, lite skvitter, och vinden avtar helt efter en timme, men mot kväll och natt drar det i! Ett kontinuerligt blixtrade pågår i flera timmar parat med hårda regnskurar.

Det är den 1 oktober, det datum då vi förra året la till vid vår vinterhamn i Finike, då vi fick de första regn och åskmolnen på mycket länge över oss. Kanske börjar ett mer ostadigt höstväder nu … det får visa sig under våra återstående två veckor innan vi åter lägger till inför ytterligare en vinter i Finike.

Vi har haft lite problem med servern så därför kommer resebrevet lite sent

Fortfarande vid gott mod

Hasse och Helen

 

 

 

 

 

 

2 Responses to Resebrev 31

  1. Jakob

    Ser ju nästan härligare än vanligt ut. Den där krogen på piren skulle jag vilja besöka och ta ett bad mitt i maten. Sen bara ta jettyn ut till motoryotten och åka rutshkanan ned i vattnet!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>