Resebrev 41

Posted by on February 28, 2015

Syrakusa 18 januari 2015

Nu är vi åter på båten sedan en vecka tillbaka. Regnet smattrar ihållande så det passar bra med en brevskrivardag. Solen har bara tittat fram då och då sen vi kom och temperaturen är betydligt lägre än i december. I bästa fall är det runt 11 grader då vi vaknar men sen håller sig temperaturen runt 12 – 14 gr om inte solen skiner, vilken den ju sällan gjort. Till kvällen och natten väntas starka vindar från sydost så vi har förtöjt med ett par extra linor för säkerhets skull.

Vi anlände från Stockholm till Rom för drygt tre veckor sedan men vi gjorde oss ingen brådska hit eftersom våra båtvänner, Bill och Nancy, meddelat oss att marinan förstördes under en ihållande storm vid nyår. Flera av båtarna fick rejäla skavskador då de slog i pontonerna vid det kraftiga sug som uppstod i den nordosstliga stormen. Bill skickade oss bilder på vår båt som visade att en akterknap brutits loss. Marinapersonalen hade dock dragit nya linor till en mittenknap och vinchar samt tejpat för det lilla hålet efter knapen så vår båt ansågs säkrad och vi får hoppas att det också håller för kommande blåsväder. En ny knap är beställd och kommer inom kort och en reparationskille har varit här och inspekterat inför kommande arbete. Vid närmare översyn upptäckte vi också en skada i aktern dock klarade vi oss som sagt var bättre än flera av båtarna intill.

Men nu är vi de enda som bor i marinan. Veckan efter stormen fanns ingen el och inget vatten och landförbindelsen i form av en gångbro hade brutits loss och sjunkit så Nancy och Bill (som turligt nog inte hade betalat för ett helt halvår) bestämde sig för att flytta sin båt, som fått rejäla skador i fören, till en kaj vid en båtuppläggningsplats längre in i viken. Själva ligger vi kvar eftersom vi betalt hela vintertilläggningen och vi har dessutom fått vatten och el via en jättelång slang och sladd. Men då vi ska iland får vi lov att ropa/vinka på personal som kommer ut och hämtar oss med dinge. Lite begränsande känns det ju såklart för vi kan ju inte skutta iland när vi vill utan brukar be om skjuts en gång per dag och stannar då en längre stund iland. Ja, trots de reparationer som gjordes före jul så höll inte pontonerna för ovädret som tydligen var något exceptionellt. I den yttre hamnen där flera marinor finns sjönk ett 25-tal båtar vid de yttre bryggorna, dock främst små öppna fiskebåtar. Igår nämde en av killarna på marinan att de nästa vecka ska påbörja reparationer av pontonerna och vi kan ju hoppas att en landförbindelse blir fixad inom kort.

Redan i höstas hade vi planerat att göra en tur till Florens i samband med vår återresa, men av de beskrivningar vi fick över marinans tillstånd så tog vi alltså tillfället i akt och gjorde en lite längre rundresa. Från flyget i Rom tog vi tåget till Florens där vi bokat rum på ett hostel med tillgång till kök. Vi bokade alltid hotell och tåg via nätet för chansen att få överkomliga priser, och tillgång till kök minskar kostnaderna väsentligt. Att resa under lågsäsong är att rekommendera både prismässigt sett och med tanke på att köerna till sevärdheter inte är så långa. Att vädret efter ett par dar blev allt kyligare och vid ett par tillfällen endast var några grader över noll var ju inte så angenämt förstås men mot kyla går det ju att klä sig och mestadels var vädret klart.

Florens - centrum för renässansen är översållad med 1500-talspalats. Här härskade familjen Medici. Här finns också Ponte Vecchio, en bro med små affärsutrymmen på båda sidor. Ursprungligen var de utrymmena till för fiskare och slaktare. Det ändrades dock sedan familjen Medici från sitt palats på norra sidan av floden låtit bygga en täckt gång över bron till Uffizierna, dvs kontoren på italienska. Stanken från butikerna var för stark för deras känsliga näsor så på deras order ersattes fiskare och slaktare med juvelerare – en ordning som för övrigt består. Uffizierna är idag ett av världens främsta konstmuséer och där tillbringade vi en hel dag. Efter fem dagar med fler museiebesök och promenader i det vackra Florens med omnejd så tog vi tåget till Venedig – denna fantastiska, unika stad som bara måste upplevas! Trots kyla stod gondoljärerna på pass att locka hugade turister för en tur genom smala, snirkliga vattenstråk. Men vi föredrog att på egen hand leta oss fram i stan vilket nog är omöjligt utan karta i hand eftersom många gator tar stopp vid kanaler. Hela den ö-baserade stad känns som en stor labyrint, utan plats för bilar och ogästvänligt för allt på hjul eftersom de flesta broar består av trappor. Så och den kända bron Ponte Rialto, som vi traskade över ett antal gånger under våra strövtåg. Ett besök i muséet för modern konst blev en bra kontrast till all den renässanskonst vi tidigare insupit och i det marina muséet fann vi en avdelning tillägnad Sverige som handlar om förbindelserna mellan Sverige och Venedig, alltifrån vikingatid till idag. Marcuskyrkan fick så klart också en påhälsning. Så vidare med tåg till Bologna staden med ett av världens äldsta universitet grundat 1088. Den är också känd som den Röda staden, i dubbel bemärkelse. Dels är den centrum för den italienska vänstern, dels är merparten av husen i de äldre kvarteren vackert ockraröda. Den kallas också La Grassa som betyder den feta pga all god mat. Regnet hängde tungt den dag vi var på besök men vi kunde konstatera att något paraply inte behövdes eftersom man är väl skyddad under de arkader som sträcker sig längs de flesta affärsgator i den centrala delen av stan. Bolognas historia från antiken till idag presenterades på ett intressant sätt i ett nyrenoverat stadsmuseum. Så vidare med tåg mot Rom. Till skillnad mot de två första tågresorna som vi gjorde med snabbtåg, 250 km/tim, så riktar vi nu in oss mot de mer långsamma och billigare regionaltågen, fast de går ibland också fort med våra mått mätt. Så anländer vi till Rom och letar oss fram till vårt lilla hostel med kokvrå som vi bokat för fem dar. Nancy och Bill som tidigare vistats i Rom vid flertal tillfällen mailar oss några tips av det som de tycker har varit extra sevärt. Colloseum och St Petruskyrkan finns naturligvis med men det vi ägnar mest tid åt är Villa Borgese med dess samlingar av målningar och fantastiska skulpturer av Bellini, samt det nationella arkeologiska muséet med bl a rekonstruerade rum av fynd från villor från antiken. Åh, vilken fröjd för ögat med dessa fantastiskt vackra väggmålningar! Men att vistas flera dagar i en stad innebär för vår del också att traska runt så mycket vi orkar, med karta i högsta hugg. Trots lågsäsong är det en hel del turister i farten och de mängder av gatuförsäljare som försöker prångla på oss selfie-pinnar, d v s pinnar som gör att man kan hålla mobilkameran på längre håll för självporträtt med bakgrund, lyckas tydligen sälja en del. Överallt tas selfies som bevis på ”här var jag”  och många kineser och japaner ”var här”.  Nu har vi varit på resande fot i femton dagar och det är dags att återvända till båten, men vi bestämmer oss för ytterligare ett stopp på vägen söderut. Neapel huvudstaden i det gamla kungariket Neapel, som idag utgör turistmagnet med sin närhet till ruinstäderna Pompeji och Herculaneum. Men vi avstår ruinbesök, det är dyrt och vädret är inte det bästa. Istället söker vi historien om de begravda städerna i det arkeologiska muséet. Här finns mängder av fynd som visar på ett dåtida högst välmående Pompeji – en kur- och badort för besuttna romare. Det är fascinerande att se de välbevarade fynden; statyer, bruksföremål och mosaik. Innan vi lämnar Neapel ägnar vi också ett par timmar åt resor med tunnelbanan för att kolla de konstnärligt utsmyckade stationerna som gjort Neapels tunnelbana känd som en topp tio i världen. Riktigt häftigt på sina håll – vår favorit blev stationen Toledo.

Så återstår en sista tågresa, med tågfärja över till Sicilien och slutstation Syrakusa. Vi blir hämtade på stationen av den man som vi hyrt rum av. Eftersom vi anländer på kvällen så är det inte läge att syna in skador på marina och båt, det görs bäst i dagsljus. Vi har kollat vad månadspriset blir för rum med pentry med tanke på att vi inte vet om det är möjligt att bo på båten. Men vi blir positivt överraskade då vi dagen efter kommer dragandes med vår packning till marinan. Förutom att vi mailat så har Bill, som pratar italienska, förvarnat att vi kommer så både vatten och el är redan draget och killarna i marinan är så serviceminded när det gäller skjuts till och från båten så något boende på land är inte aktuellt … än så länge. Vi får se om vi pallar om fler stormar kommer. Nyss var en kille från en båtshop här och bytte ut våra helt slutkörda batterier. Han är i nog 35-40 och berättar att han aldrig tidigare varit med om ett liknande galet, dåligt väder på Sicilien. Inte kul, men tur att vi är laddade … med fräscha batterier inför eventuella strömavbrott.

Fortfarande vid gott mod

Hasse och Helen

Print Friendly, PDF & Email

4 Responses to Resebrev 41

  1. Hannes

    Rackarns vilken storm, tur att det inte blev så mycket skador. Nu kommer våren till Oslo och Hugo härjar på och hälsar.

    • admin

      Nu är allt reparerat på båten och vi har el och vatten och har hittat ett annat nätverk så allt är under kontroll.
      Man längtar efter Hugo. Jag har börjat skriva i boken.

  2. Jakob

    Är selfiepinnen ännu ett exempel på att allt blir sämre och sämre? Nu kan man inte ens fråga andra om att ta kort på en

    • admin

      Precis. Tur att man snart kan dra sig undan på en egendom i de djupa skogarna.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>