Resebrev 42

Posted by on May 1, 2015

Syrakusa 28 april 2015

Nu är det snart dags att lämna vår vinterhamn i Syrakusa. Efter en kall och mulen vinter har värmen så sakteliga kommit tillbaka och vi packade för ett par dar sen bort värmefläkten som gjort tjänst på kylslagna kvällar och mornar. Marinan har också levt upp igen efter en särskilt dyster vintersässong. Pontonernas elstationer är reparerade och hygienutrymmen fungerar men fortfarande finns ingen gångförbindelse med kajen. Nu kan vi dock själva hala oss iland från marinan med hjälp av en liten båt som är fastsurrad mellan land och marinapontonen – lite knöligt vid lågvatten och när det driver in sjö, men det funkar. En hel del gästbåtar har besökt marinan de senaste två veckorna och idag är det ett tio-tal som ligger förtöjda, i nyreparerade moooringlines, och några som ankrar i viken. Det blåser kuling från NW vilket nog är anledningen till att så många väljer att stanna i hamn.

Här på båten har vi putsat, fejat och gjort nödvändiga förberedelser inför avfärden. Vår plan är att gå norrut, genom Messinasundet, förbi de Aeoliska öarna med sina vulkaner och vidare västerut längs Siciliens nordkust mot Sardinien där vi beställt plats på land i juli/augusti.

Här i Syracusa har vi har haft hjälp av en dykare för tvätt av botten för det växer nå´t kopiöst, men vi antar att vi behöver en noggrannare rengöring som kan göras sommar. Till veckan får vi besök av sonen Jakob med familj som vi hämtar i Catania. Det blir alltså en mjukstart på ca 40 Nm med några dagars cruising i området.

Det ska bli kul och som alltid lite spännande att ge sig iväg igen. Vi känner oss färdiga med Syrakusa där vi nog traskat runt på de flesta gatorna vid det här laget. Under våren har vi också gjort ett par härliga bilutflykter. Först med Ulf och Majalena, bror och svägerska som besökte oss några dagar under mars då vi bl a åkte upp mot Etna, där skidturismen var i full gång, och vidare västerut till Madonie nationalpark där vi övernattade i en pitoresk liten bergsstad.  Tyvärr var de två restaurangerna som vi riktat in oss på stängda just den kvällen så det blev middag på en liten ödslig bar istället men maten var helt ok.

Med våra vänner Per och Maud som kom på besök i april tog vi också en biltur. Först till Palermo där vi besåg Kung Rogers slottskatedral från 1100-talet. Sen bar det av österut genom bergen och Nabrodi nationalpark – branta berg och lövskogar. Dom hade dock inte slagit ut ännu, förmodligen beroende på att dom låg på runt 1500 meters höjd. Högsta passet vi passerade var på knappt 2000 meter.

Vi körde också runt på Etnas nord- och östsluttningar i strålande sol. Fantastiskt vackert! Tyvärr hade vi glömt laddaren till kameran så det blev inga foton. Efter nån dag med slappande på båten besökte vi katakomberna i Syracusa – världens näst största efter Roms katakomber. Maud blev besviken, hon hade väntat sig skallar och knotor i mängd som i Paris. Inte en flisa fanns det. Helen och Maud tog en cykeltur längs floden Ciane. Fast med svenska mått mätt skulle vi nog kalla den för en bäck. Det var härligt vårligt och massor av folk på pickninck. Troligen en tradition vid påsk eftersom vi aldrig tidigare har sett mer än ett fåtal flanörer vid våra turer efter floden. Under tiden tog ”killarna” en tur till baren Cavallino Rosso för en Grande Birra och etnografiska studier.

Oj, oj vad det tar i! Det tjuter i riggar och vågorna slår över pontonerna. Trots vind i sidan ligger vi relativt lugnt med våra fyra grova moringlines, men Hasse uppmärksammade att grannen på utsidan av oss höll på att få knapen lösryckt. Det är en betydligt mindre båt som häver mer i sjön. Hasse fann turligt nog ägaren på kajen och tillsammans med marinakillen fixades en säkrare förtöjning. Men blåsten ska hålla i sig till imorgon förmiddag. En tanke går, som vanligt nu, till eventuella båtflyktingar på havet. Tragiskt! Vid en dagsutflykt med tåg till grannstan Modica besökte vi en fotoutställning över mottagande och räddning av båtflyktingar. Gripande, minst sagt! Våra tankar går ofta till dem och de beundransvärda italienarna som arbetar med allt detta. De flyktingbåtar som legat i Syrakusa, både på land och i vatten skrotades för någon vecka sedan.

Imorgon är sista dagen i marinan. Då ska vi lämna in en sista tvätt innan avresan och besöka borgen Castello Maniache på udden av Ortigia, den som vi rundade då anlände i höstas. De har bara öppet till 12.00 på dagarna och vi brukar vakna och frukostera i mycket maklig takt, men i morgon är sista chansen och den tar vi. Och så ska vi äta en avskedslunch med Bill och Nancy. Lite sorgligt känns det allt, men internet finns ju och nu har vi skaffat en dongle från TIM, Telecom Italia Mobile, så nu kan vi koppla upp oss utan att behöva uppsöka närmaste bar för en öl och WiFi-inlogningskod … fast goda vanor ska vårdas, säger kapten.

Fortfarande vid gott mod

Hasse och Helen

 

 

 

Print Friendly, PDF & Email

2 Responses to Resebrev 42

  1. Jakob

    HAha. Älskar Pelles T-shirt. Vart hittar man en sån?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>