Resebrev 51

Posted by on June 2, 2016

Nancy 1 juni 2016

Helt enligt tidsplanen lämnar vi vinterhamnen i L´Ardoise. Mistralen har avtagit och vattenflödena är minskande. Vi önskas lycklig resa av ett par från Holland som i höstas varit på väg hem men som efter en kylig vinter hemma ändrat sig och nu åter ska bege sig söderut, med siktet inställt mot den grekiska västkusten.

I sakta mak åker vi nedströms några kilometer efter den gamla flodarmen innan vi åter är ute på Rhone, där den första slussen bara ligger ett par km uppströms. Men nu får vi prov på den ström vi ska färdas i upp till Lyon (ca 200 km), därefter ska vi vika av till den mindre strömmande Saone. Under färden till Lyon kommer motströmmen att variera mellan 1,5 – 5 knop. För att hinna i tid till våra gäster som ska mönstra på i Lyon krävs att vi gör så långa dagsetapper som möjligt. Slussarna är öppna mellan 07.00 – 21.00 och tar vi natthamn vid gästbryggan ovanför en sluss innebär det att vi kan lägga loss redan då det ljusnar vid 6-tiden, för vidare färd mot nästa sluss. En kväll då vi just hunnit med den sista slussningen upptäcker vi att gästbryggan ovanför är upptagen av ett arbetsfartyg. Pråmen som vi slussat upp med lägger till vid de stora pråm-pollarna intill och vi frågar om vi får ligga utanpå. Naturligtvis! ”No problem” – men han kommer att fortsätta 04.00 morgonen därpå. ”No problem”, säger vi och ställer klockan. Den tiden på morgonen är det fortfarande ett par timmar kvar innan det blir ett tillfredsställande ljus att färdas i, men nu har vi en sträcka på ett par timmar framför oss där floden leds i en grävd kanal med tydliga kanter. Dessutom har vi plotter samt spårljus från intilliggande vägar och samhällen och det funkar bra. Vi knogar på bra och tar oss till Lyon på fyra dagar. Tidvis går det riktigt sakta och dagarna blir långa men samtidigt lite spännande. Så här i efterhand kan sägas att vårt samtal under färden är något ensidigt. Det handlar mest om farten i motström. Hur mycket gör vi nu? 3 knop – Det är ju bra –Ja, allt över 3 knop är ju bra. Oj, nu är vi nere på 2 knop –Men nu gör vi 2,5! – Bra, allt över 2,5 är ju bra. Nu går det trögt, vi drar upp motorvarvet men ligger på 1,5 knop – hm, blir det värre tro? – Nu är vi uppe på 2 knop igen – Bra! 2 knop får vi vara nöjda med! Så där håller vi på och gränsen för vad som är acceptabel fart varierar upp och ner med förhållanden. Men det är ju så vi håller humöret uppe och vi hinner till Lyon i god tid före gästerna. Först lägger vi oss vid gästkajen mitt i stan, men här finns ingen el och tidvis gungar vi kraftigt i vågskvalpet från passagerarfartyg och turbåtar. Eftersom vädret också har blivit alltmer kyligt och nordan börjat blåsa igen (sommarvärmen i Provence är ett minne blott) och dessutom ett par regndagar väntas så traskar Helén tillbaka efter kajen till den kommunala marina vi passerade på vägen. Tyvärr är den stängd för sässongen ytterligare ett par dar men en kvinna med båt lovar oss att det är helt ok att lägga till där. ”Vi är flera som ligger här under den stängda sässongen och som drar härifrån då de öppnar”, säger hon. Låter bra – vi gör så: lägger oss vid kajplatsen utanför kontoret, med gratis el tills de öppnar om ett par dar. Därefter betalar vi 150:-/dygn för el, vatten, toa och fina duschar.

Lyon, frankrikes näst största stad, är riktigt intressant. Området, La Confluence, där marinan ligger påminner lite om Hammarby sjöstad med sin byggda bassäng för marinan, inramad av höghus i modern arkitektur: på ena sidan bostadshus med restauranger, bagerier o.dyl i bottenvåningarna och på den andra en galleria som sträcker sig mellan flera hus, förenade av ett genomskinligt välvt tak. Området ligger på en halvö mellan Saone, som vi nu ligger vid och Rhone som viker av mot öster och inte längre är farbar för trafik. Här finns flera spektakulära, futuristiska stora byggnader, bl a Musee des Confluence. Ett par km uppströms på västra sidan Saone ligger de äldsta stadsdelarna, kanske mest kända för de flera mil långa och mycket smala gränderna/gångarna, traboules, mellan hus och kvarter. Stora träportar leder in till dem och några är tillgängliga för turister. Här hade den franska motståndsrörelsen sitt starkaste fäste under 2:a världskriget. Den mer moderna stadsdelen ligger öster om Saone, med vackra 1700-/1800-tals hus och Europas största öppna torg. Vi tar cyklarna och insuper atmosfären och gör ett par museiebesök i väntan på gäster, bl a ett privat filmmuseum i gamla stan med stora samlingar av rekvisita och miniatyrmodeller från mängder av kända filminspelningar: imponerande, intressant och roligt.

Så anländer våra gäster, brorsonen Magnus med Rebecka och lille Oliver, 1,5 år. Skönt att kunna erbjuda dem värme i båten, för det kyliga, ostadiga vädret håller i sig. Första dagen blir det turism i Lyon. Vi besöker det moderna Musee des Confluence med utställningar över utveckling i natur och kultur från urtid till nutid. Där hade vi kunnat vara hela dagen men vi vill också hinna med en sväng i gamla stan och tar turbåten som avgår från kajen intill marinan. Dagarna därpå utlovas äntligen soligare väder så vi lägger ut och planerar en tvådagarsetapp till staden Macon, som har täta tågförbindelser med Lyon (med tanke på gästernas hemresa). Det blir två härliga dagsturer i sol och svag bris. Tyvärr kyligt nordlig men vi har gott lä bakom sprayhooden och solen värmer skönt. Motströmmen ligger på ca 3 knop i de trängre delarna genom Lyon men blir svagare då floden breder ut sig och blir sen inget bekymmer. Oliver finner sig väl tillrätta i båten och bestämmer sig för styrbords sida som favoritplats där skothandtag och vinschar kan erbjuda kroppslig aktivitet. På eftermiddagen den första dagen lägger vi till vid en flytponton i Jassans-Riotiere: bra djup, långt från farleden och med el-uttag men tyvärr ingen el, kanske för tidigt på säsongen? Men vi har planerat för en grillmiddag som passar bra i det soliga vädret, och som dessutom spar på vår gas som vi har problem med att fylla i Frankrike. Gästerna tar en promenad och utforskar omgivningarna. Den andra dagens resande sker i strålande sol och vid 13.00-tiden lägger vi till i den stora fina marinan i Macon (bara 200:- /dygn). Det blir gott om tid för en stadsvandring och glass i solvärmen. Helén och Hasse drar till Auchan (stor matshop) och bunkrar för kommande färd till Nancy. Det blir middag och kvällsmys i solvarm sittbrunn, men kylan slår till så snart solen går ner. Morgonen därpå är det dags att vinka adjö till Magnus, Rebecka och Oliver. Tack för att ni kom! – Så roligt att få påhälsning av er på Tabaluga!

Så fortsätter vi färden uppströms. Vi vill gärna hinna till Nancy till kvällen den 12 maj då dottern Emma och Jonas kommer. Det innebär 400 km och 24 slussar på Saone och därefer 120 km på Vosgeskanalen – med 93 slussar! Vi har sju resdagar på oss – det blir tufft. Men nu vänder vindarna och sydlig värme stömmar norrut. Nu kan vi fälla ner sprayhooden utan att frysa. Ibland ändrar sig också landskapet från mer beväxta stränder till lantlig idyll med betande, och badande, kor. Vi färdas nu i trakter där småbåtsturismen är betydligt mer frekvent än i Rohne. Det märks på antalet tilläggningsplatser och små marinor (fast vi är för djupgående för de flesta). Nu börjar också hyrbåtar att dyka upp. Under helgen ser vi mängder av fiskare längs stränderna. De tältar, tänder brasor, njuter av sol och samvaro i väntan på napp i utlagda fiskespön. Men fortfarande är det kyligt nattetid. Vi upptäcker att vår diselvärmare inte funkar så de gånger vi inte har tillgång till el vid natthamnen, vilket oftast är fallet, gäller det att klä sig fort, sätta på kaffehurran och komma i rörelse. Inga mysmorgnar minsann. Men visst njuter vi av färden. Ett underbart fågelkvitter följer ständigt och variationen i naturen runt om underhåller. Och så har vi ju ett nytt samtalsämne – Vattendjupet. Om lodet någon gång visade 3m i Rohne kändes det lite obekvämt men nu är det djupet det ordinära. Men så grundar det upp, särskilt i innerkurvor och vid små vattenutlopp. Oj, här var det grunt, 2 m…1,7…1,5… nu är det 2 m igen – Bra, 2 m får vi ju vara nöjda med – Nu grundar det upp, 1,7…1,3…1,2 nu stryker vi i…1,6…1,7 – Bra, runt 1,6 klara vi ju lätt, då får vi ju vara nöjda!  Men lite oroliga var vi allt – skulle vi ta oss till Nancy? Vi får lita till det utlovade garanterade vattendjupet på 1,8 m. Dessutom är det ju vår och vattenflödena har tidigare varit höga.

På eftermiddagen 9 maj når vi Corre och slussar in på Vosgeskanalen. Slussen är bemannad och vi får en fjärrkontroll för de återstående 93 slussarna. Den ska riktas mot en mottagare på land strax före varje sluss. Slussarna är bara öppna mellan 9 –18 så resdagarna blir kortare men det kan nog å andra sidan behövas lite vila mellan allt slussande. En dag hinner vi med 30 slussar. Det går snabbt då vissa slussar är sammanlänkade som en ”trappa” (5-6 st). Det innebär att då vi fått klartecken från den första slussen i trappan så görs resterande i ordning och vi kan köra direkt in i nästa. Nu lämnar vi nojan för djupet. Slussvakten i den första slussen sa att djupet är normalt och inget problem för oss. I grävda kanaler är djupet tämligen konstant. Lodet står oftast på 1.7 alltså har vi 50 cm under kölen om vi håller oss mitt i kanalen, men vi kan inte som de grundgående kanalbåtarna lägga till intill kanalkanterna. Nattankring är därför lite knepigare här. Men vi finner på ett sätt: vi kör in med fören mot land/bryggan, gör fast och moterar spirbommen akterut, mellan land och båt, så att aktern och därmed kölen hålls ut. På så sätt finns ingen risk för att vi blåser fast mot land.

Trots idogt slussande hinner vi inte riktigt fram – men nästan. Eftermiddagen den 12 maj lägger vi till vid en liten kaj/marina i Richardmenil ca 1,5 mil och 19 slussar från Nancy.

Emma och Jonas tar in på hotell i Nancy och ansluter sig till oss dagen därpå. Det visar sig ta bara en kvart med taxi men det tar 6 tim med båt. Men nu har vi utökad slussbesättning – bekvämt! Liksom tidigare så löper små asfalterade vägar längs kanalen och vår besättning väljer ibland att gå eller cykla mellan slussarna. Då vi lagt till i marinan skyndar sig Jonas och Emma till det stora, kulturminnesmärkta torget ”Place Stanislav” där ett firande sker av att Nancy gått upp i div 1 i fotboll. Vi själva tar det lite lugnt – skönt att komma fram. Det har regnat en del de sista dagarna och det kommer tyvärr att göra så till och från ett par veckor framöver. Vi kommer endast att få ett par riktigt varma och soliga dagar och den närmaste veckan är riktigt kall! Varken vi eller våra gäster är direkt sugna på vidare kanalfärd med slussning i kyla och duggregn. Nej, det blir turistande i Nancy istället och det är inte illa. Hasse och Jonas besöker muséet i det gamla hertigpalatset medan Emma och Helén väljer det mer lekamliga: creperiet. Lite shopping liksom promenad och fika i den stora vackra stadparken ingår också i turistandet. På kvällarna blir det middagar på båten och spelet ”6 nimmt” (Emma behåller sin segerposition men vi lovar nya fajter då vi kommer hem). Snart är det dags att ta adjö. Men nu skiner solen så pass att en tidig middag kan intas i sittbrunnen (det var länge sedan). Tack, vi är så glada att ni hälsade på under vår resa längs kanaler! Vi ses snart igen.

Dagen därpå väntar vi vårt nästa besök: Hasses bror Ulf med fru Maja-Lena. Liksom tidigare gäster så flyger de till Luxenburg och tar en transitbuss hit. Det tar drygt 2 tim och bussen stannar på 5 min promenadavstånd från marinan – suveränt bekvämt. Vår tanke då vi planerade vår hemresa i vintras var att stanna och ta utgångspunkt från Nancy och göra kanalutflykter på några dagar med våra gäster, men vädret får alltså både oss och gästerna på andra tankar. Men så spår prognosen två dagar med soligare väder och då passar vi på att åka österut på ”Le canal de la Marne au Rhin”, 22 km och 9 slussar till ”Einville-au-Jard” där vi lägger oss vid kaj med tillgång till el och toa/duch. Efter en rundtur på byn blir det grillmiddag i sittbrunnen. Dagen därpå återvänder vi. I härligt solsken blickar vi ut över lantliga nejder, passerar både aktiva liksom nedlagda industrier samt åker på en akvedukt över floden ”La Meurthe”. Ja, ett litet smakprov på kanalfärd och slussning blev det trots allt. Nästa dag är åter mulen och grå men det spelar mindre roll för idag står jugendmuséet ”Ecole de Nancy” på programmet. Staden var på den tiden ett centrum för Art Noveau/Jugend. Muséet är inrymt i en jugendvilla och inrymmer fantastiska möbler och interiörer. Vi hade även bokat tid för en visning av jugendvillan ”Villa Majorelle”. Häftigt/vackert hus men interiören blir en besvikelse. Sönderrenoverat och med mycket få möbler. Dessutom sker guidningen bara på franska. Planen är att återställa villan i ursprungligt skick, vilket nog tar sin tid. Så blir det avresedag för Ulf och Maja-Lena. Som alltid kul att träffas – Tack för mötet här i Frankrike!

Efter ett par dar möter vi systersonen Henrik och Rose-Marie vid bussen. Trots en lång dags resande vill de gärna följa med för att kolla utbudet i de franska matbutikerna. Åter till båten med fyllda kassar upptäcker vi att kylskåpet lagt av – Illa! Men bra att det bara tycks vara fel på termostaten och det funkar med manuell körning via på- och avknappen. Bra också att Hasse varit förutseende och har en extra termostat på lager som han installerar förmiddagen därpå, då våra gäster gör en stadsvandring på egen hand. Fortfarande är vädret ostadigt men de två närmaste dagarna utlovas växlande molnighet så vi planerar åter för en båttur österut längs kanalen. Men vid den första slussen får vi veta att nästa sluss är ur funktion, och man vet inte när den kommer i bruk igen – inte idag, kanske imorgon. Snopet! Vi bestämmer att åtminstone göra en en-dagstur och svänger av söderut på den kanal vi anlände till Nancy på. Eftersom den består av så många slussar är det ingen kanal man vill nöjesåka på någon längre stäcka så vi nöjer oss med tre slussar innan vi vänder åter. På den här sträckan finns heller ingenstans att lägga till för mer djupgående båtar. Men våra gäster kan i alla fall njuta av en solig dag på vattnet kantad av lummig grönska och fågelsång – ”precis som Tunaån hemma”, säger Henrik. Ja, så sant – men inte så illa, och på kvällen blir det grillmiddag i sittbrunnen (… kanske inte helt ovanligt det heller). Men mer exotiskt och imponerande blir resten av vistelsen här, för nu ska det bli ostadigt igen och lite trötta på Nancy börjar värdfolket allt bli så snabbt beslutas att hyra en bil ett par dar. På nätet får vi tag på en till riktigt bra pris och önskemålet är att vi drar österut mot bergen Vogeserna, till den spektakulära tråg-slussen som löper snett nedför en bergssida (den som vi berättat att vi slussat med 2011) och vidare till Saverne med de vackra korsvirkeshusen. Det blir en härlig biltur genom vacker natur och fast vi legat med båten i Saverne kommer vi inte ihåg alla de vackra korsvirkeshusen. Rose-Marie har läst om staden Colmar, nära den tyska gränsen, som är känd för sina korsvirkeshus. Dit drar vi dagen därpå, över bergen i de sydligare delarna av Vogeserna – Mycket vackert! Och staden Colmar blir verkligen ingen besvikelse – förvånansvärt att så många korsvirkeshus finns bevarade, flera från 13-1400-talet. Henrik som är byggnadsvårdssnickare är full av beundran över tekniska detaljer. Rose-Marie har en gammal kompis som hon inte träffat på många år och som bor på den tyska sidan och slår henne en pling. Hon befinner sig just nu i en liten by 15 km ifrån där vi är. Där pågår en vinfest – perfekt! Bevista en vinfest och träffa en gammal kompis på samma gång. Det blir en glad kväll. I byn finns mängder av stånd med mat och vin. Det är olika föreningar som ansvarar för stånden, till och med brandkåren har sitt eget vinstånd. Vid det första ståndet man besöker köper man ett glas som man sedan bär med sig under kvällen, att fylla glaset kostar från 1,50 €. Här bjuds också på musik, minst ett par blåsorkestrar men också ett coverband som spelar riktigt bra med personligt arr. Rose-Maries kompis träffar ett par som äger hotell i grannbyn. Mannen tycker synd om Henrik, som är vår chaufför och hänvisad till alkoholfritt och ska köra ända till Nancy på kvällen. Vi kan få bo gratis på deras hotell och få skjuts tillbaka till vår hyrbil imorgon bitti – Flott erbjudande! Så det blir hotellnatt, men tidig frukost för att hinna tillbaka i tid. Och denna dags återresa sker i hällande regn liksom gårdagens återresa, men för övrigt har vädret varit riktigt hyggligt. Resan hem går snabbt på motorvägar – tack för ett gott chaufförskap! Väl i båten återstår packning för hemfärd. Tack Rose-Marie och Henrik – va kul att ni kom till oss på Tabaluga!

I morgon 2/6 öppnar de franska slussarna i Mosel efter att ha varit stängda några dagar för reparationsarbete. Den 4/6 lämnar vi Nancy och drar mot Metz där vi får vänta till den 9/6 då de tyska slussarna öppnas efter underhåll. Sen bär det av mot Travemünde där Tabaluga åter ska bli en fullvärdig segelbåt.

Fortfarande vid gott mod

Hasse och Helen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Print Friendly, PDF & Email

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>