Resebrev 52

Posted by on July 2, 2016

Nysted 1 juli 2016

Nu är vi åter i Skandinavien, närmare bestämt i Nysted på södra Lolland. Vi anlände igår efter ca 55 NM på slör i frisk bris från Travemünde. I natt tilltog vinden och vi beslutar att stanna ett par dagar eftersom det utgått kulingvarning.

Resan från Nancy till påmastning i Travemünde blev en repris från 2011, fast ”baklänges” och i medström. Men färd åt motsatt håll innebär ju att betraktelsen av omgivningarna sker utifrån andra vinklar och dessutom är det roligt att återuppleva platser och samspråka om vad vi minns och inte. Så det blir en fin färd, trots mycket regnande. En färd som också kommer att bjuda på lite spänning men det vet vi inget om då vi den 4/6 lämnar Nancy för färd till Metz, dit våra nästa gäster anländer.

De franska slussarna i Mosel är stängda för reparationsarbete till den 9/6 men slussarna mellan Nancy och Metz öppnar tidigare, perfekt för oss! Vi gör ett nattstopp vid kajen i Pont-a-Mousson och får under kvällen titta på franska mästerskapen i vattenskoter från första parkett. Kul! Fast efter ett tag är vi trötta på ljudet, avgaserna och svallen och kopplar av med kaffe på det fina triangulära torget. Dagen därpå drar vi vidare till Metz – men kommer djupet att räcka? Förra gången gick vi på, backade oss loss och fick stryka efter kanten för att ta oss in till närmaste ponton, kanske har det slammat upp ytterligare? Då vi kör i den lilla kanalen som leder till marinan hejdar vi en motorbåt och frågar om djupet. Enligt föraren ska det räcka. Han kör om oss på insidan och vi uppfattar att vi ska köra efter honom. Men så menade han tydligen inte för han kör vidare… och vi fastnar. Vi backar loss och fortsätter hålla mitten, och vid infarten till marinan finns prickar och vi tar oss ända fram till anvisad plats. Skönt, för marinan ligger så vackert belägen mitt i ett stort friluftsområde, precis intill centrum. Och billigt: 14€ per natt inkl el/vatten, toa/dusch, WiFi och tvättmaskin.

Så blir det dags att möta dottern Elin och Jane på tågstationen i Metz. Precis som i Avignon, och ett par andra stationer vi besökt, så står även här ett piano som besökare får nyttja. Musiken/klinket brukar förstås bli lite blandad men idag har vi turen att få lyssna till riktigt vacker klassisk musik medan vi väntar. Och som tidigare slår oss tanken – Skulle det gå att ha ett piano stående på offentlig plats i Sverige, utan åverkan?

Vi får två fina dagar i Metz med bl a guidad rundtur, besök i katedralen från 1200-talet och så eget strosande förstås. Den 9/6, fortsätter resan nedför Mosel med sikte mot Koblenz, där våra gäster kliver av… så är det tänkt. På kvällen innan kommer marinachefen och bekräftar att slussarna kommer att öppnas efter reparationer vid fastställt datum… men däremot har en 1-dagars strejk nu aviserats. Han lovar meddela oss vidare om läget. Och dagen därpå får vi veta att strejken inletts men att de två slussarna före Thionville är öppna, så dit kan vi gå men inte längre. Eftersom han säger att där ligger så många båtar och väntar så bestämmer vi oss för att ligga kvar ytterligare en dag. Metz är fint och vi gör ett besök i den botaniska trädgården. Våra båtgrannar, ett par från Finland, bestämmer sig dock för att gå. De har under ett år seglat runt Biscaya och in i Medelhavet men ska nu hem och jobba igen, så de vill åka så fort som möjligt.

Det känns bra att dagen därpå lägga loss och äntligen komma ut på floden igen. Idag är det för ovanlighetens skull riktigt soligt och varmt. För oss går slussningen utan problem men en tysk motorbåtsförare är inte lika nöjd. Vi slussar tillsammans i den första slussen i Metz men han går fortare och får lov att vänta en bra stund vid nästa sluss, för de släpper inte ner honom innan vi kommer. Han frågar hur långt vi ska. Då vi säger – in till Tyskland – ruskar han på huvudet och ler lite uppgivet och vi förstår att han tycker att vi kommer att bli ett tidsfördröjande påhäng.

Så kommer vi till slussen i Thionville. Där ligger flera småbåtar och väntar på att strejken skall sluta, bl a våra finska båtgrannar. Men vi går, tillsammans med vårt tyska ressällskap, in i slussen för vidare färd nedströms. Vår finska båtgranne kommer och hinner växla några ord innan vi försvinner nerför slussväggen. De har liksom flera andra bestämt sig för att stanna ovanför slussen där det finns bra tilläggsmöjligheter. Nedanför slussen är det enligt vad som sägs fullt med båtar som väntar, för strejken fortsätter och de resterande två slussarna ut ur Frankrike är stängda på obestämd tid. Ok, men vi kör så långt vi kan. Solen skiner och alltid hittar vi väl nån plats. Tysken kör in vid kaj i Thionville men vi drar ner mot nästa sluss. Efter ett tag kör tysken om oss, glatt vinkandes. Han har visst ändrat sig och lägger till vid en liten marina strax före nästa sluss. Där ligger mycket riktigt mängder av båtar, i dubbla rader, så vi fortsätter fram till alla de väntande pråmarna. Mellan två pråmar ligger en liten nöjesbåt men vi får vända och lägga till sist i pråmraden. Vi kommer i samspråk med en tysk pråmskeppare som lite uppgivet säger: så här är det alltid i Frankrike. Ja, det är bara att vänta. Helen och Hasse tar en promenad fram till slussen. Där har de strejkande satt upp ett stånd under soltak. Kanske samlas strejkvakterna där? Jane tar en cykeltur till närmaste by och köper lite färskt bröd. Bra att veta att det går att få tag på mat om väntan blir lång. Den finska båtgrannen hade hört att en generalstrejk är på tapeten om några dar. Hur blir det då? Hur ska Elin och Jane ta sig hem? Men det är bara ett par mil till den tyska gränsen och de flyger från Frankfurt, så det ska väl ordna sig.

Solen skiner, vi käkar grillmiddag och ställer in oss på övernattning. Hasse tar cykeln för en sista liten tur fram till slussen. Då får han se den lilla nöjesbåten lägga loss. Kanske de lessnat och åker till marinan med tillörande bar? Men nej… den kör in mot slussen. Och nu upptäcker Hasse att slussen visar grön signal! Fort, fort, upp med cykeln och lägga loss … gasa på in i slussen, där förarna till nöjesbåten ivrigt vinkar att vi ska skynda oss att komma med. Hurra! Slussen har tillfälligt öppnat för att släppa igenom några pråmar och vi kunde slinka med. Sträckan till nästa sluss kör vi så fort vi kan för att hinna med pråmen … och så slussar vi den sista slussen ut ur Frankrike! Jippie! Vi har nått Luxenburg! Men nu faller mörkret och vid kajen i Schengen, strax nedanför slussen, där vi tänkt lägga till ligger en pråm. Dessutom märker vi nu hur högt vattnet stigit eftersom kajen ligger under vattnet, enbart pollarna sticker upp. Den andra nöjesbåten, som är grundgående, söker sig in mot stranden men vi fortsätter några kilometer nedströms där en stor marina med tillräckligt djup finns. Hasse styr och kollar plotter, Elin läser kanalbeskrivningen och Helén lyser på prickarna… och så ser vi lysen från marinan i Schwebsange – skönt att vara framme, kl är nu 23.00! Marinachefen upplyser oss om att det inte är tillåtet att färdas på Mosel i mörker utan radar. ”Har ni radar?” Javisst, säger Hasse och avser den vi plockat ner vid avmastningen. Några andra båtgäster uttrycker sin förvåning över att vi kommer från Frankrike – slussarna är ju stängda och strejken fortgår? Ja, vi har haft tur! Och den håller i sig till dagen därpå. Vädret är dock mindre tursamt, regnigt och grått, men vid nattstoppet i marinan i Neumagen, en idyllisk tysk by med romerska anor, får vi äntligen tag på gas. Det är den sista flaskan de har på lager. Fint, nu slipper vi oroas för det. Men turen vänder. Eftersom vi inte kommer att hinna till Koblenz där gästerna planerat att stiga av siktar vi på Traben-Trarbach där tågförbindelse finns. Vi lägger till vid gästbryggan i strömmen och Elin får ett sms hemifrån med en undran om hur det går med deras hemresa nu när SAS-piloterna strejkar? … Åh, det blir krångel, krångel med lååång väntetid i telefonkö till SAS, osv. Elin och Jane bestämmer sig ändå för att resa till Frankfurt dagen därpå. Tack för besöket – kul att ni fick dela vår spännande kvällsresa. Vi ses snart igen!

Vi fortsätter i god fart nerströms. Vattnet är 1 m över normal nivå och vi nattar i marinan vid Schutzhafen Sennheim – lugnt och tryggt. Nästa dag når vi Koblens där Mosel rinner ut i Rhen. Vi vet att även Rhen har högre nivå än normalt och prövar därför att köra uppströms för att testa strömhastigheten. Det är inga problem och vi vänder och fortsätter på den friflytande floden, det känns skönt att slippa slussarna. Strax efter Koblenz möter vi Wasserpolizei. De vinkar in oss och frågar om vi har VHF-radion på? – Ja, på kanal 22 enligt Rhenreglerna. Bra, det är viktigt eftersom vattnet är högt och kan stiga ytterligare och vid alltför hög nivå stängs först småbåtstrafiken av och därefter pråmtrafiken. Nu är det varningsnivå 1 och småbåtstrafik är tillåten om man har VHF så vi fortsätter vår färd i den täta pråmtrafik som råder här. Och vi minns sen tidigare att då pråmar visar blå board så vill de mötas på motsatt sida än den gängse, d v s de följer innerkurvorna uppströms för att minska strömmotståndet. Nu går det undan i 4-5 knps medström. Vi övernattar i den rymliga och fina marinan i Obervinter och hinner nästa dag resterande del av Rhen och in på Rein-Herne kanal vid Duisburg. Nu följer åter dagar av kanalåkning och slussning. I Bad Bodenteich, efter Elbe-Seiten kanal, mönstar dottern Sanna och Simon på. Vi möter dem på stationen och vår lilla mast på båten är klädd med lövade blomsterkransar dagen till ära, det är ju midsommarafton. För ovanlighetens skull har det varit sol och riktigt varmt de två dagar vi legat i Bad Bodenteich, men det ser ut att vara blott en parentes. Som sig bör faller regn på midsommarafton men inte mer än att en klassisk midsommarmiddag kan intas i sittbrunnen: gravad lax, grillat och jordgubbar med grädde.

Under den första resdagen får våra gäster vara med om två spektakulära slussar. Den första vid Velsen, en jättesluss på 28 meter (den vi fastnade i och fick skära oss loss på resan söderut) och den ca 33 m höga skeppshissen Lauenburg. 15 km före hissen tog sig våra spänstiga gäster sig för att springa på gångvägen intill kanalen, regnet till trots.

Efter hissen återstår några kilometer på kanalen innan vi svänger av uppströms nån km på den friflytande Elbe och därefter in på Elbe-Lybeck kanal där vi lägger till vid marinan i Lauenburg – en fin liten stad med flera korsvirkeshus från medeltid. Nästa dag siktar vi mot Lybeck och får en fin resdag på den gamla kanalen från 1300-talet och med några mindre slussar att passera. Väl framme i Lybeck måste vi passera ett par lägre broar som tyvärr inte har öppningstid då vi kommer så vi vänder och tänker oss att ta en alternativ kanalväg förbi dem. Då vinkar en hotellpråmsägare in oss och erbjuder sin pråm som förtöjningsplats, eftersom det finns så få platser att lägga till för små nöjesbåtar i stan. Snällt! Vi slår oss ner i hans bar, beställer öl och tittar på en stund på fotbollskamp innan vi går ut och gör stan. Den är sevärd så vi stannar till lunchtid nästa dag innan vi tar den sista etappen till Travemünde. Masten är på plats och ska läggas på kaj för iordningsställande dagen därpå. Innan vi lägger till passar vi på att fylla disel. Det finns märkligt nog bara en sjömack här trots den stora mängden båtar i marinorna. Någon större båtshop finns inte heller, förmodligen görs affärer i de närliggande och betydligt större städerna Lybeck och Hamburg.

Ikväll spelar Island mot England. Till en del har mästerskapet följts under resan gång. Ibland har vi lyckats få tillräckligt bra mottagning på båten trots avsaknad av mast, annars är det lokal som gäller. Ikväll söks närmsta bar upp, Island har ju blivit favoriten. Hasse tillstod på ett ställe att han var islänning då han fick frågan, eftersom han visade ett sån´t högljutt engagemang. Glädjen är stor då de vinner även denna match. Därefter återstår match i sällskapsspel på båten och därefter kvällning. Nu återstår ett par arbetsdagar innan Tabaluga är rustad för havsfärd igen. Dagen därpå är masten framforslad och nu återstår att ordna alla linor och stag och förbereda för alla skruvar och bultar som ska till vid montering. Sanna och Simon tar sig en löprunda ut mot havet innan de packar inför avfärd. De upptäcker att kusten här utanför erbjuder vackra rekreationsområden och rekommenderar oss att senare ta en cykeltur. Tack Sanna och Simon, va kul att ni följde med oss på vår sista kanaletapp! Vi ses snart igen.

Någon cykeltur hinner vi tyvärr inte med. Dagarna uppfylls av tvätt, bunkring av mat och öl, uppfräschning av fenderskydd (dumt av oss att ha fenderskydd då man slussar – de blir jätteskitiga!) mm. Men längst tid tog tillfixningen av masten. Hasse upptäcker att påsen med alla bultar o dyl är borta! Vi har båda för oss att vi lindade in den tillsammans med masten, just för att vi skulle veta var vi har den … men det vet vi inte nu. Det letas och letas i alla tänkbara skrymsler och vrår på båten. Ingen påse – nå det får lov att lösa sig ändå. Killarna som jobbar med master på marinan har säkert något som passar. Hasse donar och fixar till det mesta inför påmastning men innan han gör kväll återstår ett ställe att leta på – styrbords stuvfack. Jo visst, där finns en svart sopsäck som kan innehålla det vi saknar. Fast som vi minns det handlade det om en mindre genomskinlig plastpåse. Mycket riktigt – i säcken finns en mindre påse, men också en del linor och annat som Hasse under dagens gång kommit på att han saknar. Skönt – men retfullt att vi är så glömska! Nu kan masten i alla fall göras helt klar till morgondagen och när klockan är 22.45 sätter vi oss tillbords för en välförtjänt middag. Påmastning sker utan trubbel nästa dag. Killarna som fixar det är skickliga och så bra riggad har nog aldrig båten varit tidigare, men så gör de också 600 på- mastningar/år.

Vädret är fortfarande ostadigt, med dagliga regnskurar men vinden ska enligt prognosen vara gynnsam för avfärd imorgon; S vridande mot SV, 6-8 m/s, 10 i byarna.

Vädret höll vad det lovade och nu ligger vi alltså här i Nysted i väntan på fortsatt färd. Men det går ingen nöd på oss. Vi köper smaskiga smørrebrød hos slaktaren och lufttorkad bacon i det lilla familjerökeriet och med en liten knaber till kan det knappast bli bättre.

Fortfarande vid gott mod

Hasse och Helen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Print Friendly, PDF & Email

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>